I det evigt snurrande,..
Kategori: Allmänt
.
,..hjulet. Det är kanske där jag är menad att befinna mig. Där jag är bäst på att vara. För det verkar aldrig lugna ner sig.
.
Jag väntar alltid på någonting som ska komma, det där sedan. För sedan kommer det att bli lugnare, vara mindre. Icke. Jag har alltid mina femhundratjugotusen bollar i luften och jag börjar tro att det är min grej.
.
Under sommaren så tänkte jag framåt, på hösten, på september, på semestern. Den som är här nu. Men semestern är en vecka. En vecka som ska bli jättehärlig, men som vi säkerligen kommer att vilja fylla med massor av saker, av allt som går att se och göra i Barcelona. Och om en dryg vecka är vi hemma igen. Var det då mitt lugn skulle komma?
.
Väl hemma ska jag börja plugga. Jag ska läsa massor av intressanta saker och jag ser fram emot det. Det känns faktiskt riktigt roligt. Men studietakten vi satt på mig är 150% och det ska jag kombinera med jobb på minst 75%. Utöver det en pt-grupp på fyra personer som jag ska träna individuellt förmodligen varje vecka, min egen träning och mina gruppträningspass. Och så ska jag såklart spendera tid med min man, mina vänner, min familj och någonstans med mig själv..
.
Så hösten blir kanske inte lugn. Men den blir en form av nystart, av massa nya projekt. Och det är väl det man brukar tjata om att hösten ska vara? Det "lugnet" jag tror mig vänta på nu, är tiden när vi hittat, köpt och flyttat till vårt hus. Jag ser mig själv stå i köket och baka, sitta i trädgården och pyssla, ligga i soffan och läsa en bok, stå i tvättstugan och mangla lakan.. Och alltihop som en inre lugnande terapi. Det är en jättestark bild och jag var så jättesäker på att det är precis så det ska bli. Sedan. Åtminstone tills en arbetskamrat uttryckte sig med dem exakta orden att "jag tror inte det är din grej. Du kan nog inte ta det lugnt på det sättet"
.
Det kan jag visst. Sedan. Jag lovar. Jag kan och det kommer att bli så. Sen..
.
.
