lisahlisah.blogg.se

,

..och nya faser i livet. Det känns som att detta är ett förändringens år. Ett år fullt av utveckling och förändring.

.

Igår var vi på bröllop och fick vittna när en av mina allra finaste vänner sa ja till mannen i hennes liv. Kärleken omkring dem bara lyste och jag älskade varje minut av att få ta del av det. Jag är så lycklig för deras skull och jag är så lycklig att jag själv funnit samma kärlek. Jag kan knappt tro det är på riktigt att det vid ett annat tillfälle kommer att vara jag som är brud, på mitt eget bröllop. Jag tycker om idéen med äktenskap, jag tycker det är jättevackert och helt klart en fas jag är redo för.

.

Och förra helgen var vi på dop i Kungsör. Tyvärr har jag inga bilder från det men det var en vacker och lättsam cermoni i en harmonisk kyrka, med en trevlig tillställning efteråt. Vi var på dop förra sommaren också och det är många av våra vänner som har barn, väntar eller försöker skaffa. Det här med barn är dock en fas som inte känns aktuell alls för min del och tack och lov verkar vi vara överens om det, att det är något som får komma senare.

.

Däremot står vi inför en annan ny fas. Vi ska bli sambos på heltid och förhoppningvis föralltid. Jag och min själsfrände gjorde ett av vårt livs viktigaste beslut när vi valde platsen där vi ska skapa vårt nya gemensamma hem. Ja, till den som inte vet det har vi köpt ett hus som vi får tillträde till i slutet av sommaren. Processen gick snabbt och vi hann nog inte riktigt själva förstå vad som hände, därav har vi inte skyltat så noga med det. Men nu har det smält in. Vi äger ett hus där vi kommer att skapa ett fantastiskt hem. 

.

Och med anledning av husköp blev jag ju tvungen att sälja mitt slott och trots att det var en jobbig process så gick den bra och jag känner mig nöjd med hur det hela fick sitt avslut. Priset landade på en summa som gav oss en bra grund att stå på till vårt nya boende och möjlighet för oss att kunna förändra och förnya det vi vill i våra renoveringsplaner.

.

Så ja, det är många projekt i luften just nu och det kostar helt klart både tid och energi. Men det är roligt. Skrämmande och skitläskigt men otroligt lärorikt. Egentligen vet nog ingen av oss vad vi gett oss in på men det är lite charmen av det hela.

.

Det är spännande, det här som kallas livet.. <3

.

,..inte igår. Och det kommer inte att bli imorgon heller. Men just nu är huvudet fullt av tankar som jag känner mig vilja sätta ord på. 

.

Jag är hungrig. Hungrig och trött och lite bitter. Till synes glad och egentligen rätt så pigg, men.. nej, jag är hungrig på insidan. 1 mars startade jag min diet och trots att jag låg högt till en början och samtidigt började med både kreatin och p-piller så gick vikten nedåt. Nedåt i en alldeles jämn kurva och enligt mina önskemål perfekt hastighet. Det gick busenkelt. Nästan för enkelt.

.

.

Jag hade inget specifikt mål med det hela. Jag ville visa för mig själv att jag kunde. Men jag ville också lära mig. Jag ville räkna kalorier och näringsämnen och väga och prova och göra fel och göra om och göra rätt. Men istället blev det rätt från början. Och fortsatte bli rätt varje gång jag bestämde mig för att justera. Jag vägde mig varje vecka och vågen visade nästan helt utan undantag exakt det jag hade tänkt mig att den skulle. Förstå mig rätt, flyt i all ära, men jag hade nästan hoppats på att få... kämpa lite.

.

Var jag skulle stanna hade jag inte bestämt. På min födelsedag för ett par veckor sedan sa vågen 57,1kg. En total viktminskning på -6,7kg. Nästan 7kg. Det var mer än jag tänkt mig när jag började men det kändes okej. Dock kände jag att jag inte ville gå ner mer. Så sedan dess har jag i princip stått still. Tänkte att jag kunde hålla mig här ett tag, kanske över sommaren när det trots allt är bikinisäsong och allt.. Men sedan dess har det varit tråkigt. Att sträva efter ett resultat varje vecka var roligt. Att stå still är dödstrist. Och mitt i allt tycker jag att jag börjar känna mig svagare. Jag behöll styrkan hur bra som helst väldigt länge, men nu börjar det mest kännas påfrestande. Det är helt enkelt inte roligt längre och jag vet inte om jag ska fortsätta.

.

. 

Jag längtar efter att känna tryck i kroppen. Att få känna mig stark. 

.

Vi ska på bröllop om två veckor och min klänning sitter perfekt. På den kroppen jag bor i idag. Så tanken när jag ville bryta allt detta för ett tag sedan var att fortsätta fram till bröllopet. Nu vet jag inte. Samtidigt tror jag inte att jag kommer att explodera och svälla upp nämnvärt på två veckor även om jag tillåter mig äta lite mer. Äta något annat. Annat än denna jäkla fisk och gröna ärtor, kyckling och gröna bönor. Jag spyr på dem. Det enda jag faktiskt gillar är tonfisken, men den får mig att må illa efteråt. Fast jag vet å andra sidan inte vad jag vill äta istället för det är ingenting jag precis längtar efter..

.

.

Och magen mår ju bra. Den har aldrig varit såhär lugn och snäll som under denna diet. Men jag vet inte om jag trivs längre. Jag känner mig smal och jag gillar nog inte att vara smal.

.

Nej, jag tror jag måste äta lite kolhydrater. Inte ikväll och kanske inte imorgon, men snart. Tror jag. Jag ska sova på saken.

.

Det är då fan roligare att ha stora armar än rutor på magen.

.