lisahlisah.blogg.se

.

,..blev ju redan igår. Och det var bra, behövdes. Jag var skittrött rent ut sagt. Gick en promenad efter frukost, gjorde ett kort yogapass, hade tvättstuga och packade, tog mig an en massagekund på em, for till stan och växlade pengar och ordnade de sista små ärendena inför resan. Sen till gymmet, för det sista träningspasset.

.

Bröst stod på schemat och till min stora besvikelse hade PE vaknat alldeles krasslig dagen till ära och fick ta vilodag, så jag fick köra bänk med mig själv. Det gick dock bättre än förväntat, så nöjd och glad tillät jag mig fortsätta passet utan egentlig struktur eller eftertanke. Ytterligare två bröstövningar, en nedlutande press och flyes i maskin, sedan gick jag på triceps och gav dem tre övningar, därefter militärpress och sidolyft för axlarna innan jag avrundade med två magövningar. Och egentligen hade jag velat fortsätta, ville liksom inte att det skulle ta slut. .

.

Likadant var det dagen innan. Vi körde rygg och kunde hållt på hela kvällen. 10 set chins, 10 set latsdrag, 10 set sittande rodd och 10 set t-bar rodd. Där skulle passet tagit slut, men vi fortsatte med 5 set baksida axlar och slutligen 3 set bicepscurl där vi tävlade om flest antal sammanlagda reps. Behöver jag nämna vem som vann? 

.

Men trots total överenergi på de sista två passen tycker jag att jag lyckats bra med mitt mission att köra slut på mig innan semestern. Idag har jag inte tränat och skulle faktiskt inte ens vilja träna. (kanske bara liiiite..) Däremot var jag ute och sprang en runda imorse som landade på 7km, följt av 30 min yoga. Men det räknas ju inte. Eller hur? :)

.

Nu ska jag i alla fall inte träna mer. På en hel vecka. Jag vet inte när det hände senast. Om det överhuvudtaget hänt. Men det ska bli skönt. Jag ska vila och äta mat. Jag har fått påpekningar från flera håll den senaste tiden att jag blivit mindre, tunnare. Och det har jag väl kanske, men det har inte varit medvetet. Jag har ätit och tränat och till och med börjat med kreatin igen (även om uppladdningen blev en total flopp..). Dessutom har jag inte kört någon cardio på hela våren eller sommaren. Visst, jag har sprungit ett par gånger, men dem är ungefär så många att jag kan räkna dem på en hand. Jag har ätit vad jag velat och känt för och inte hållt några större restriktioner. 

.

Nu har jag ju inte tappat vad jag finner nämnvärt i vikt, men hur som helst så känns det rätt oväsentligt. Så länge jag inte tappar betydande i styrka så gör det egentligen struntsamma hur stor eller liten jag är. Nu vill jag bara få må bra.

.

.

,..hjulet. Det är kanske där jag är menad att befinna mig. Där jag är bäst på att vara. För det verkar aldrig lugna ner sig.

.

Jag väntar alltid på någonting som ska komma, det där sedan. För sedan kommer det att bli lugnare, vara mindre. Icke. Jag har alltid mina femhundratjugotusen bollar i luften och jag börjar tro att det är min grej. 

.

Under sommaren så tänkte jag framåt, på hösten, på september, på semestern. Den som är här nu. Men semestern är en vecka. En vecka som ska bli jättehärlig, men som vi säkerligen kommer att vilja fylla med massor av saker, av allt som går att se och göra i Barcelona. Och om en dryg vecka är vi hemma igen. Var det då mitt lugn skulle komma?

.

Väl hemma ska jag börja plugga. Jag ska läsa massor av intressanta saker och jag ser fram emot det. Det känns faktiskt riktigt roligt. Men studietakten vi satt på mig är 150% och det ska jag kombinera med jobb på minst 75%. Utöver det en pt-grupp på fyra personer som jag ska träna individuellt förmodligen varje vecka, min egen träning och mina gruppträningspass. Och så ska jag såklart spendera tid med min man, mina vänner, min familj och någonstans med mig själv.. 

.

Så hösten blir kanske inte lugn. Men den blir en form av nystart, av massa nya projekt. Och det är väl det man brukar tjata om att hösten ska vara? Det "lugnet" jag tror mig vänta på nu, är tiden när vi hittat, köpt och flyttat till vårt hus. Jag ser mig själv stå i köket och baka, sitta i trädgården och pyssla, ligga i soffan och läsa en bok, stå i tvättstugan och mangla lakan.. Och alltihop som en inre lugnande terapi. Det är en jättestark bild och jag var så jättesäker på att det är precis så det ska bli. Sedan. Åtminstone tills en arbetskamrat uttryckte sig med dem exakta orden att "jag tror inte det är din grej. Du kan nog inte ta det lugnt på det sättet"

Det kan jag visst. Sedan. Jag lovar. Jag kan och det kommer att bli så. Sen..

.

,..löptur och ett ännu kortare yoga/stretchingpass hann jag med igårmorse. Sedan blev det bråttom. Vi var på en husvisning på fm, ett jättefint hus och jag gillade det både in- och utvändigt, tomten och läget, men det fanns ett problem. Takhöjden. Huset var byggt för dvärgar, och stackars PE kunde knappt gå omkring utan att slå i skallen. Så det blev inget med det.

.

Därefter hem för en snabb och enkel lunch, ris, kalkon, keso, avokado, tomat, gurka, lite av varje. (Nektarin med salt!) Sedan åkte vi mot Norrköping, för dopet av Elin och Oscars lilla prinsessa..

.

.

,..i så fall tar jag en likadan.

.

Det är nån idé jag fått för mig, att salta de kanske inte mest tippade livsmedlen.

.

På mycket är ju salt en självklarhet. På riset, på kycklingen, på äggen. På den kalla gröten. På hallonen och på grönsakerna. Men nu har jag börjat salta frukten. Inte för att jag längtar efter salt, men det blir faktiskt jäkla gott, jag lovar. Just nu är favoriten nektarin med salt, men annars fungerar även äpple bra. Är det något fel på mig eller gör fler samma sak?

.

,..riktigt fort. Förmodligen för att jag fyllt dem från morgon till kväll. Efter åtta jobbdagar i sträck blev jag ofrivilligt ledig idag. Säkert välbehövt, men jag ska vara ledig imorgon och tyckte det kunde räcka. Men istället för att känna en känsla av frihet och lugn, att få en dag till vad som helst, blev jag mest stressad av det. Jag har varit så inställd på att "inte hinna" mer än jobb, träning och det jag haft inplanerat att en dag med "tomma timmar" bara gav mig känslan av krav att fylla den med massor av saker. Och jag har plötsligt ingen aning om vad.

.

Dock känner jag mig själv och vet att dagen kommer att passera, dessutom säkerligen alldeles för snabbt. Jag har ätit frukost och ska gå en promenad, ska göra yoga och hoppas på att det får kroppen gladare, ska förhoppningsvis få fira min bästis som har födelsedag idag, och sen innan gymmet ska jag ju faktiskt till skolan (!) för att träffa någon som ska ge mig den information jag behöver för att kunna avgöra om jag tänker börja plugga. Vilket det lutar åt rätt stort och faktiskt känns det riktigt roligt.

.

Jag är inne på min sjunde träningsdag och med enbart fem dagar till semester har jag låtit bli att ens planera in någon vila. Imorgon tänkte jag byta gymmet mot löpning, men annars tänker jag tuta och köra. Med viss försiktighet de sista dagarna dock, för kroppen börjar kännas riktigt trött och sliten. Men jag är nöjd, för upplägget de senaste veckorna har fungerat över all förväntan.

.

Mycket fungerar bra, något annat känns käpprakt åt helvete. Men ingenting blir bättre av att gräva ner sig. Det som har blivit bra förut kan bli det igen. Och även om vägen dit känns outhärdlig så finns det annat positivt att fokusera på under tiden. 

.

.

,..som kan göra så jättestor skillnad. 

.

Jag har jobbat idag, på det jobbet jag älskar. Jag älskar gamlingarna. En tant frågade mig idag vad jag skulle göra för roligt efter jobbet och jag svarade att jag skulle åka och träna, varpå hon undrade vad jag tränade för något och jag svarade styrketräning.

Ja, det hoppas jag, svarade jag henne.