lisahlisah.blogg.se

.

,..känns okej. Godkänt, respekterat. Dock ännu modernare under namnet powernap. När det däremot går så långt att man sover efter varenda måltid, är något fel då? Eller när ens powernap istället för 20 minuter sträcker sig uppmot två timmar?

.

Jag hade en sån dag igår. Jobbade kväll, så jag var ledig fram till 15. Klev upp tidigt, gav mig ut på en löptur. Ingen snabb löpning, snarare lite lugn pensionärsjogg. Kom hem, åt frukost, somnade.

Vaknade på nytt och gav mig iväg till gymmet för ett pass bänkpress och armar. Kom hem, åt lunch, somnade. 

När jag vaknade var det dags att åka till jobbet. Hade en hel del att göra, men långt ifrån den galna kvantitet det kan vara. Jobbade mina dryga 5 timmar, kom hem, åt kvällsmat, somnade..

.

Just igår blev det många omgångar, kortare. Andra dagar vaknar jag efter 8-9 timmars sömn, åker och tränar, kommer hem och äter frukost och totaldeckar i typ 1,5 timme till. Är detta normalt? Eller är det så (fruktansvärda fasa), att jag börjar bli gammal?

.

,..det kan behövas för att man ska må bra. Eller må skit. Åtminstone när man är en så väldigt mycket känslomänniska som jag måste vara. 

.

På grund av jobbet blev både fredag och lördag vilodagar för mig. Och två såna följande efter varandra är ingen bra idé i mitt fall. Jag blir bara himla ledsen, trött, energilös och allmänt nere. Så när vi delade på söndagen så jag bara behövde jobba halva dagen och fick möjlighet att träna på morgonen skyndade jag iväg till gymmet. Väl där visste jag inte vad jag skulle göra, för jag ville köra ben, men visste inte om knät tänkte tillåta det. Jag började lite lätt i benpressen och det verkade fungera. Gick på baksidan, och även det gick bra. Men inom mig var jag ändå inte helt tillfreds. Min innersta längtan var ju att köra mark! Hela tre veckor sedan sist och min blick drogs mot skivstången likt besatt. Så jag blev tvungen. Ge det ett försök. Uppvärmningsseten kändes över förväntan, så jag bestämde mig för att köra mina 5x5, men sänkte vikterna från där jag stannat sist. 

.

Och det gick busenkelt! Med den enda lilla detaljen att det kändes som jag skulle kräkas av det alldeles för hårt sittande bältet (av min svullna mage till följd av min glassorgie till middag kvällen innan..) så kändes allt hur bra som helst. Och jag blev återigen odödlig, tydligen även för omvärlden, för när jag kom till jobbet möttes jag av orden "Åh, du måste ha tränat. Vad skönt, nu är du dig själv igen"

.

,..även för mig. Mest (enbart) tack vare min man, som spenderade dagen med diverse pyssel. Så när jag slutade jobbet kunde jag bara hoppa in i duschen och ner i klänningen (som i mitt fall var ett par byxor) och njuta. Jag har det bra jag..

.

.

,..gårdagens axelpass, så gillade jag det stark. Det gick snabbt och kändes bra och axlarna blev mos. Det bestod av många övningar. 2 för utsida, 1-2 för framsida, 2 för "massan" och sist 2 för baksida. Vi ändrade dock ordningen så att frontlyften kom senare i passet, jag har en tendens att inte kunna styra om jag gjort slut på framsidan innan pressar, vilka "massövningarna" bestod av. Det kunde jag visserligen knappt ändå, varför jag bytte militärpressarna med hantlar mot skivstång, det gick bättre.

.

Idag skulle jag kört ben. Ja, det hade behövts och jag skulle vilja det. (ja, jag skulle det..) Dessutom vore det passande inför kvällens dubbla gruppträningspass, att låta överkroppen stå över morgonen, eftersom jag håller både yoga och trx. Men det blir inga ben. I förra veckan när jag skulle gå nerför en trappa small det till i mitt knä, som om någon sparkade knäskålen av mig. Först kunde jag knappt gå, inte böja benet, men sedan släppte det litegrann. Dagen efter väntade benpass och jag tyckte det hade gått över. Började med knäböj. Uppvärmningen kändes bra och likaså de tre första seten, sedan skulle jag flytta mig och körde ett set med bara stången på nya platsen och pangbom, så var det tillbaka. I ett set utan vikt! Jag har inga problem med att gå, inte ens med att springa, men att cykla gör skitont och sitta på huk går inte alls, varför jag varken kan köra benpress, knäböj, benspark, legcurl, utfall, you name it.. Inte ens marklyft!! :'-(

.

Och jag hade köpt det hela, om jag hade skadat mig. Men detta känns ju bara värdelöst, jag har ju liksom inte gjort någonting! Men hur som helst, jag ger benen denna vecka, och vilodagen som infaller pga av jobbhelg kombinerat med midsommar, men sen, sen får det baskemej vara bra. Jag vill träna BEN!

.

Tjingeling, nu väntar armpass. Och nej, jag är inte bitter.

.

.

,..alá Heidi står på schemat för morgonen.

.

Oftast vill och föredrar jag att lägga upp min träning själv, men ibland tycker jag det är roligt att testa andras upplägg och idéer, helt och hållet. Som exempelvis idag, då det ska bli ett axelpass rakt av kopierat från senaste numret av Body. Nu var det visserligen inga övningar med i passet som kändes "nya", men det är ett färdigsnickrat pass, precis det jag vill ha idag.

.

Igår blev det en oplanerad vilodag. Eller ja, från gymmet i alla fall. Jag var ute och sprang en sväng på morgonen, 6,5km närmare bestämt, sedan åkte vi till badet i Sturefors. Låg i solen och hade det bra, läste tidningar och badade korta dopp, varvade det hela med halvt oseriösa stafetter på stranden med armhävningar och dips. Så funderade vi först över att åka till gymmet på kvällen, men lät det vänta och passade på att gå på bio istället. Fast and Furious 6, ett par proteinbarer och en sväng genom trädgårdsföreningen fick utgöra vår kväll. En alldeles perfekt sista dag på semestern.

.

Ikväll börjar jag jobba igen. Känns inte superskoj, men helt okej. Jag kommer inte precis jobba ihjäl mig. Kör mycket kvällar, vilket ger mig lediga dagar, möjlighet att träna mornar och tid att vara ute i solen. Dessutom slutar jag strax efter 20 på kvällarna, och i de ljusa ljumna sommarkvällarna finns ju hyss att hitta på även då ;)

 

.

,..varvar varandra. Men det är väl så det ska vara? Ena dagen är allt på topp, livet flyter på, träningen går galant och resultaten glänser. Den andra saknas alltihop, glädjen är som bortblåst, viljan glömd och motivationen känns som ett minne blott.

.

Idag har jag mått riktigt bra, men igår var jag min egen motsats. Dagen blev annorlunda än jag tänkt mig, jag åkte till jobbet för att hjälpa till nån timme, blev kvar hela dagen. Kom till gymmet först på kvällen, saknade precis allt. Energin, styrkan, orken, lusten. Allting var egentligen så logiskt. Jag var trött för att jag inte hade sovit, inte hade ätit och för att jag plockat pall i närmare 6 timmar i ett sträck. Jag hade ont i magen för att en dum antibiotikakur förstört den. Jag kände mig svullen för att jag ätit sånt jag inte brukar. Samtidigt var jag tom och platt och svag och ful och grinig och allmänt tråkig. Bröst på schemat. Bänkpress. Gick skit. Jag ville inte ens ta i. Ville ingenting. Jag var bara riktigt gnällig.

.

I ett sånt läge är det lätt hänt att jag går hem och deppar ihop. Men inte igår. Mycket tack vare min man som slår in klokheter i skallen på mig när jag tenderar att tappa förnuftet själv, men också för att jag faktiskt reflekterade över vad som kändes fel och varför det kändes som det gjorde. Allting hade ju sin förklaring.

.

Lite mat i magen, sedan gick jag och la mig, jättetidigt. Först elva timmar senare klev jag upp. Häpen över hur länge jag lyckats sova, men tacksam för återhämtningen. Den så lätt bortglömda, men ack så viktiga återhämtningen. Och idag mår jag bra. Jättebra. Det är svårt att göra annat, där borta i vårt paradis.

.

.

,..som bara sker för att det är semester. Eller också hade skett i vilket fall. Jag har blivit korthårig, igen. Och ljus. Mycket ljusare än bilden vågar visa. Nästan blond tycker jag. Jag saknar mitt hår, visst gör jag. Men det är ändå skönt det här. Och praktiskt. Mycket praktiskt. Tar inte två timmar att torka och föna och platta och fixa, och blir inte till ett enda stort trassel när jag tränar eller sover. En bra sommarfrisyr helt enkelt :)

.

  

.

,..sista träningspass blev armar. Armar som jag tyckt varit rentav skittråkigt en period. Att jag dessutom tyckt mig hitta noll kontakt har inte gjort det hela roligare. 

.

För mig fungerar det inte, längre, att bara kliva ner på gymmet, greppa en hantel och köra igång med en bicepscurl. Jag hittar varken kontakten, eller viljan. Liksom ingen vare sig kraft eller lust att riktigt ta i. Jag måste börja med något annat, involvera större muskelgrupper. Igår gick det bra. Jag "värmde upp" med 3 set chins supersetat med breda armhävningar och därefter 3 set pullups supersetat med smala armhävningar. Alltihop i ett rasande tempo så jag halvvägs började undra om jag ens skulle orka mitt riktiga pass. Men väl färdig var det enbart positivt, för då var både jag och överkroppen igång, motivationen på topp och det var bara att tuta och köra med armpasset. 

.

Jag jobbade mitt sista pass i onsdags och har varit ledig sedan dess. Har haft ett par dagar här hemma att pyssla med det ena och det andra och en träningsvecka med 6 stycken solklara träningsdagar. Nu är det dock dags för semestern att få börja på riktigt. Jag tar min karl med mig och far till Småland, till min sommarstuga, till platserna jag älskar och så länge har saknat och på vägen hem, till Vimmerby och Astrid Lindgrens Värld. Han har aldrig varit där, och jag har inte varit där på nästan 20 år. Och vi kommer förmodligen vara dem enda barnen där, som egentligen inte är barn..

På återseende!

.

,..är nyckelordet i min kost just nu. Enkelt att göra, enkelt att handla, enkelt att hålla koll på, enkelt att äta. Och även enkelt för kroppen att ta hand om :)

.

Men enkelhet behöver absolut inte vara tråkigt. 

.

.

,.. frisk? Jag tror det var det jag gjorde igår.

.

Jag tog mig in till stan och till hälsokosten, fyllde på mitt husapotek. 

.

.

,..och drick mycket. Vadå vila? 

Jag har första dagen på min semester. Jag vill göra allt i hela världen förutom att vila. Vila ska jag göra sen när vi har åkt, är borta, kan koppla av. Nu har jag tre dagar här hemma, då jag planerat massor av träning och massor av annat skoj.

.

Så har jag tydligen åkt på nåt slags urinvägsinfektion. Vad ska det vara bra för? Och varför? Jag har aldrig haft en sån i hela mitt liv så varför idag? Jag tror det är en sån i alla fall. Jag har ju aldrig haft det, så hur ska jag kunna veta? Men jag har ont och jag är kissnödig hela tiden. Då ska man dricka. Och vila. Jag har druckit kaffe, te, vatten, tranbärsdricka, mer te, aminosyror, och ännu mer te. Men vem skulle inte vara kissnödig då liksom? Och ha ont, det har man ju nästan alltid nånstans, så det ska nog inte ta död på mig. Sen var det vilan. Den tänkte jag vänta med. Men behöver väl inte göra allt, på en gång?

.

Däremot tycker jag att jag förtjänar en present, när jag är så liten och ensam och ynklig, så jag klickade hem mig en sån här snygging. Och vips så mycket piggare jag blev :)

.

.

,..fram och tillbaka. Det borde vara mitt signum.

.

Gårdagens bröstpass gick käpprakt åt helvete. Precis allt som kunde gå snett gjorde det och inte minst min inställning till det hela. Jag blir så jäkla förbannad när jag inte presterar det jag vill och ännu argare blir jag på att jag blir arg, för jag vet så väl att det ger mig noll och ingenting.

.

Idag däremot slog det mig precis att det väntas veckans roligaste pass och sedan mitt sista arbetspass på jobbet, innan jag tar semester! Dessutom hinner jag med min relativt bestående dagliga promenad runt ån innan jobbet. 

.

Jag tror jag gick från döende till odödlig, på mindre än 30 sekunder.

.

.

,..på den nya veckan, är ben. 

.

Ben som är "såå hiimlaa jobbigt, för det är en så stooor muskelgrupp". Mina ben är inte stora. Dem börjar under röven och slutar ovanför knäna. Det är inte stort. Det är nog till och med mindre än ryggen. Delen från knäna och neråt fungerar visserligen som ben både i teorin och praktiken, men rent utseendemässigt är dem obefintliga. Ett fenomen som är totalt mitt eget verk. Jag har inte glömt bort dem eller misslyckats med dem. Jag har struntat i dem.

.

När jag hade som värst ont i ryggen slutade jag träna vader. Stående pressar för att det förvärrade smärtan, sittande för att,.. ja, för att jag jag helt enkelt inte hade någon lust. Någon bättre förklaring finns inte. Skitdåligt. Men så är det. För mig är det som att dammsuga. Jag avskyr det och kan gärna städa hela lägenheten utan och innan, men just dammsugning vill jag helst förtränga. Jag tränar hela min kropp och vill köra slut på varenda muskel, men vaderna har jag låtsas om att dem inte existerat, tills så blev fallet. 

.

Så, då har vi rett ut det också. Nu vet ni det och jag vet det. Lika självförvållat som det är att det bor dammråttor under min soffa, lika självförvållat är det att jag har ungefär hälften så långa ben som jag borde haft. Kommer jag köra vader i dagens benpass? Förmodligen inte.

.

.

,..blev det inte. Mitt cheatingmeal. Men det var fullt tillräckligt för denna gång.

.