lisahlisah.blogg.se

,

,..har någon sådär jätteviktig sak att göra, men som är så himla dödstråkig att man lätt kan få för sig att till och med navelluddspill är viktigare. I det läget befinner jag mig nu. Jag har prov i skolan imorgon för att avsluta en kurs och jag har varken pluggat eller gjort klart och skickat in sista uppgiften. Ändå bara måste jag göra något annat. Något superviktigt. Som en bildboom över vad man kan göra över en påskhelg i Jämtland tillexempel.

.

Tyvärr glömde jag kameran första dagen, då vi var i en stuga i skogen, pimpelfiskade, eldade, lagade raggmunk, motorsågade och bar undan nedfallna träd. Det var synd. Men fler dagar följde och vi hann med både det ena och det andra, så hur som helst..

.

,

,..ett nytt kostschema. Inte särskilt upphetsande överhuvudtaget men förhoppningsvis det snällaste jag kan ge magen utan att helt enkelt enbart leva på luft.

.

Havregrynen är borta, likaså malton, riset och den glutenfria pastan. Ris ska väl förvisso vara snällt för magen men jag får inte ner det för tillfället. Så frukosten består av bovete, ägg, grapefrukt och vassle. Min smoothie med bladspenat, bär och vassle ligger kvar på fm, kyckling och potatis till lunch och middag, innan/efter träning vassle, aminosyror och riskakor och orkar jag på kvällen så tar jag casein med bär eller äggviteomelett, annars inget alls. As simple as that.

.

, 

,..se ut såhär? Eller framförallt, vara såhär?? 

.

Det var lördag igår och jag bestämde mig för att trots allt ha en fri dag ändå. Eller, en fri kväll snarare. Den här bilden är inte från igår, men så såg jag ut, om inte värre. Och nej, jag är inte gravid. Och nej, det var heller inte enbart för att jag åt mer och annat än jag brukar, det där en alltför vanligt återkommande åkomma jag lider av. Jag kunde vara med i något slags "förlora halva midjemåttet på åtta timmar"-reklam, för det är precis så det är. På morgonen är magen som vanligt igen.

.

Men jag är trött på det här nu så jag tänker faktiskt försöka göra något åt saken. Jag vet bara inte exakt vad. Jag tror att mina havregryn ryker helt under en period. Vad jag ska äta till frukost istället vet jag inte. Jag ska minska på vasslet och ta bort malton. Glutenfria produkter äter jag sällan men det ska jag inte göra alls. Jag börjar så och ser hur långt det räcker.

.

Maten under dagen igår blev som vanligt eller till och med mindre än vanligt. Körde ett bröstpass efter jobbet och satte 5*5 på 65kg i bänken utan passare, så nu får jag lov att känna mig trygg på den vikten också :) Så hann jag bara hem och byta om innan jag mötte en vän för en rask promenad på närmare 1,5 timme. Sen var jag hungrig som en varg och bakade ett snabbt bröd på ris-, bovete- och kokosmjöl med linfrö, solrosfrö och rivna morötter som jag åt med ett gäng goda pålägg.

.

 

,

,..det fanns lite styrka i kroppen även idag. Jag kände mig sjukt trött efter alltför mycket jobb i kombination med alltför lite sömn och ville inte ens träna, men jag ville inte åka hem heller för hemma får jag bara ångest över skoluppgifterna som ligger på hög och viskar elaka uppmaningar åt mig. Så jag åkte till andra gymmet. Och tog tillfället i akt att köra marklyft!

.

Över fyra månader sedan sist eftersom jag inte vågat belasta ryggen med både knäböj och mark. Jag har gått omkring och känt mig trygg i tron att styrkan sitter kvar i vilket fall, fram tills häromdagen då en vän sa att "i basövningarna tappar jag direkt om jag inte kör dem, tekniken liksom försvinner om den inte övas". Jag blev livrädd. Nog måste väl tekniken sitta i ryggraden? Eller smiter den faktiskt och då styrkan med den?

.

För mig var så inte fallet. Jag började ändå lugnt. Bestämde mig för 5*5 och började på 90kg. Det var buslätt. Andra 5an på 95kg och den kändes lika lätt, så jag höjde helt enkelt till 100kg och körde 2*5 men när även det kändes totalt överenskomligt fick den sista 5an bli på 105kg. Jag är nöjd. Och herregud vad jag älskar marklyft.

.

Passet fortsatte med tjocklek rygg och mage och avslutades med en tävling mot klockan i roddmaskinen. Jag ville dö. Men bara litegrann.

.

Imorgon är det lördag men jag vet inte hur mycket det kommer spela roll den här veckan. Jag har inte tappat knappt något alls i vikt så jag funderar på att hoppa över min "påfyllning". Samtidigt vet jag att jag skött kosten och tränat bra och lite är jag tacksam över att jag inte gått ner mer för jag vill inte tappa vare sig för snabbt eller för mycket. Jag vill inte ens bry mig om vågen, jag vill ju bara nånstans där jag trivs i mig själv även med mindre kläder. Jag ska fundera tills imorgon och under morgondagen. Jag jobbar till kl 13 och ska träna efter det så fram tills efter träningen blir det i vilket fall som vanligt så jag hinner nog bestämma mig. I vilket fall blir det inga mängder. Något litet jag kommer på att jag är sugen på kanske :)

.

,

,..en livskris. Och jag behöver hjälp. På riktigt alltså. Jag börjar bli gammal och jag vet inte vad jag ska bli när jag blir stor. Jag pluggar sånt jag inte ens förstår varför jag gör det men jag gör det för att känna att jag gör någonting alls och jag jobbar där jag trivs men väl inte tänkt bli kvar föralltid. Eller?

.

Och jag fyller mina dagar med sånt jag tycker om och sånt jag finner roligt och det jag tror är nödvändigt och lite av det jag tycker att jag borde eller måste. Men det är nog inte så jag kommer att fortsätta leva hela livet. Eller?

.

Och jag väntar på någonting jag vill ska ske men jag vet inte hur länge jag ska vänta och jag vet inte varför jag ska vänta för jag vill inte vänta men jag tar för givet att jag måste, för det måste jag. Eller?

.

Jag tror lite av det här kom för att vi inte genomförde husaffären. Jag hade liksom framtiden som i min hand, visste plötsligt vad som skulle ske och trodde mig veta när det skulle ske, men så blev det helt annorlunda. Det där huset var liksom på något sätt som nyckeln till så många andra saker.

.

Och så är jag lite deppig tror jag. Jag känner mig smal som en tarm och klen som en sill. Jag mår illa och får inte i mig det jag ska äta så jag tror mig tappa varenda muskel jag någonsin ägt och liksom ser i spegeln hur jag tynar bort mer för varje minut som går, trots att jag förmodligen inte tappat ett gram. 

.

Så ja, jag har en livskris. Hjälp mig gärna. Eller nåt.

,

,..funkar det väl som det ska. De flesta i alla fall. Vikten går nedåt och styrkan har gått uppåt. I böjen satte jag mina 5*5 på 85kg, något jag kände mig mycket nöjd med. Nu börjar min saknad efter marklyften dock bli alltför stor så jag funderar på att ge upp böjen för en period och dra lite mark istället. I bänken har jag gjort 3*3 på 70kg två veckor i rad men andra gången utan passare och lyfte därför även av stången själv. Den gången kändes det på sätt och vis mer på riktigt. Skulle jag inte klarat dem hade jag blivit mos, as a fact. Armar körde jag igår och höjde i nästan alla mina övningar men där känns inte vikten mest relevant, där måste jag se till att hitta rätt istället. Axlar och rygg har gått bra men jag kommer inte på någonting att skryta med.

.

Vågen stod på 60,7kg imorse, vilket ger en viktminskning på dryga 3kg under dessa 5 veckor. Det känns okej. Jag hade inte velat gå ner mer. Nästan hade jag önskat det gått saktare, för hur mycket detta än är ett i-landsproblem så tycker jag att det gått för lätt. Jag tycker inte jag ansträngt mig. Jag har inte gått hungrig och jag har inte lagt på någon cardio överhuvudtaget. Visserligen blir jag mer än välmotionerad på jobbet, men jag hade nog förväntat mig att liksom.. kanske.. få jobba lite mer för det. Men vi får väl se, det stannar kanske upp och då får jag ändra någonting.

.

Det som egentligen funkar sämst är lördagarna. Min tanke är att fylla på då och i veckorna kan jag fundera ut allt möjligt jag vill äta när helgen kommer, men när det sen väl blir lördag så är jag inte sugen på ett endaste dugg. Som idag. Jag mår mest illa. Har ätit min vanliga frukost, hoppat över mitt mellanmål och har inte det minsta lust med lunch. Jag vet inte vad jag ska äta. Inte ens min questbar som ligger och väntar på mig lockar, trots att jag väntat på att smaken skulle komma tillbaka i sortimentet i flera veckor. Jag ska äta sushi senare i eftermiddag. Och göra chokladpudding av caseinet jag just fått på posten. Kanske med ostkaka. Men inte ens det lockar särskilt mycket.

.

Nej, idag är jag faktiskt absolut sämst på det här. Jag skulle behöva lite hjälp. Bli matad typ. Eller också inte. Jag behöver kanske inte ens äta nåt särskilt. Jag svälter ju inte precis. Det jag skulle behöva däremot är att vila. Men det har jag inten som helst lust med. Jag tänkte träna rygg idag. Ja, det blir bra. Och då blir jag säkert hungrig också. Det här var precis vad jag behövde. Få föra ett totalt osammanhängande resonemang med mig själv. Toppen. 

.

,

, 

,..är obeskrivligt många och dem far åt höger och vänster, upp och ner, fram och tillbaka i ett enda virr varr. Jag är lycklig. Superlycklig. Och jag tycker det som väntar känns jätteroligt och fruktans spännande. Samtidigt är jag skitskraj. För mitt i denna process måste jag ta mig för projekt jag helst aldrig skulle vilja genomföra. Som att sälja mitt slott. Mitt hem. Mitt älskade älskade hem. Sälja som i aldrig någonsin mer få tillbaka. Och det känns skitjobbigt. Typ förjävligt.

.

Men vi har köpt ett hus, min man och jag. Eller ja, egentligen inte köpt det riktigt ännu, men snart. Och livet ska gå vidare. Byggas på något nytt. Vi ska skapa ett nytt hem, ett gemensamt hem. Och jag älskar huset. Vi älskar det båda två. Och jag älskar honom och tanken på att bo tillsammans med honom. Jag älskar allt det kommer att innebära. Förutom att sälja mitt slott. Det dödar mig inombords. Inte litegrann. Jättemycket. Men jag vet att det är oundvikligt.

.

Precis som mycket annat i livet, Vi kan inte både förändra och behålla. Vi måste våga släppa taget om vi ska kunna utvecklas, komma vidare, komma framåt. Vi kan inte både äta kakan och ha den kvar. Och jag är redo. Det är rätt, det vet jag. Det känner jag. Men det är ändå med en klump i bröstet som jag läser annonsen på hemnet, om Munkhagsgatan 98c. Ser bilderna som föreställer min lägenhet, mitt hem. Och så ett pris på det. Det som ju för mig är ovärdeligt. Ja, det är konstigt att se. Minst sagt konstigt. Men det måste ju ske. 

.

Nu ska jag dränka mina sorger i ett bröstpass på gymmet och göra mig odödlig i bänkpressen. Satte 3x3 på 70kg sist. Undrar vad jag ska hitta på idag.. 

.