lisahlisah.blogg.se

, 

,..är obeskrivligt många och dem far åt höger och vänster, upp och ner, fram och tillbaka i ett enda virr varr. Jag är lycklig. Superlycklig. Och jag tycker det som väntar känns jätteroligt och fruktans spännande. Samtidigt är jag skitskraj. För mitt i denna process måste jag ta mig för projekt jag helst aldrig skulle vilja genomföra. Som att sälja mitt slott. Mitt hem. Mitt älskade älskade hem. Sälja som i aldrig någonsin mer få tillbaka. Och det känns skitjobbigt. Typ förjävligt.

.

Men vi har köpt ett hus, min man och jag. Eller ja, egentligen inte köpt det riktigt ännu, men snart. Och livet ska gå vidare. Byggas på något nytt. Vi ska skapa ett nytt hem, ett gemensamt hem. Och jag älskar huset. Vi älskar det båda två. Och jag älskar honom och tanken på att bo tillsammans med honom. Jag älskar allt det kommer att innebära. Förutom att sälja mitt slott. Det dödar mig inombords. Inte litegrann. Jättemycket. Men jag vet att det är oundvikligt.

.

Precis som mycket annat i livet, Vi kan inte både förändra och behålla. Vi måste våga släppa taget om vi ska kunna utvecklas, komma vidare, komma framåt. Vi kan inte både äta kakan och ha den kvar. Och jag är redo. Det är rätt, det vet jag. Det känner jag. Men det är ändå med en klump i bröstet som jag läser annonsen på hemnet, om Munkhagsgatan 98c. Ser bilderna som föreställer min lägenhet, mitt hem. Och så ett pris på det. Det som ju för mig är ovärdeligt. Ja, det är konstigt att se. Minst sagt konstigt. Men det måste ju ske. 

.

Nu ska jag dränka mina sorger i ett bröstpass på gymmet och göra mig odödlig i bänkpressen. Satte 3x3 på 70kg sist. Undrar vad jag ska hitta på idag.. 

.