Hej, det var,..
Kategori: Allmänt
,..inte igår. Och det kommer inte att bli imorgon heller. Men just nu är huvudet fullt av tankar som jag känner mig vilja sätta ord på.
.
Jag är hungrig. Hungrig och trött och lite bitter. Till synes glad och egentligen rätt så pigg, men.. nej, jag är hungrig på insidan. 1 mars startade jag min diet och trots att jag låg högt till en början och samtidigt började med både kreatin och p-piller så gick vikten nedåt. Nedåt i en alldeles jämn kurva och enligt mina önskemål perfekt hastighet. Det gick busenkelt. Nästan för enkelt.
.
(alla bilderna är tagna under maj månad, dagsformen ska jag försöka föreviga på bild innan den ryker..)
.
Jag hade inget specifikt mål med det hela. Jag ville visa för mig själv att jag kunde. Men jag ville också lära mig. Jag ville räkna kalorier och näringsämnen och väga och prova och göra fel och göra om och göra rätt. Men istället blev det rätt från början. Och fortsatte bli rätt varje gång jag bestämde mig för att justera. Jag vägde mig varje vecka och vågen visade nästan helt utan undantag exakt det jag hade tänkt mig att den skulle. Förstå mig rätt, flyt i all ära, men jag hade nästan hoppats på att få... kämpa lite.
.
Var jag skulle stanna hade jag inte bestämt. På min födelsedag för ett par veckor sedan sa vågen 57,1kg. En total viktminskning på -6,7kg. Nästan 7kg. Det var mer än jag tänkt mig när jag började men det kändes okej. Dock kände jag att jag inte ville gå ner mer. Så sedan dess har jag i princip stått still. Tänkte att jag kunde hålla mig här ett tag, kanske över sommaren när det trots allt är bikinisäsong och allt.. Men sedan dess har det varit tråkigt. Att sträva efter ett resultat varje vecka var roligt. Att stå still är dödstrist. Och mitt i allt tycker jag att jag börjar känna mig svagare. Jag behöll styrkan hur bra som helst väldigt länge, men nu börjar det mest kännas påfrestande. Det är helt enkelt inte roligt längre och jag vet inte om jag ska fortsätta.
.
.
Jag längtar efter att känna tryck i kroppen. Att få känna mig stark.
.
Vi ska på bröllop om två veckor och min klänning sitter perfekt. På den kroppen jag bor i idag. Så tanken när jag ville bryta allt detta för ett tag sedan var att fortsätta fram till bröllopet. Nu vet jag inte. Samtidigt tror jag inte att jag kommer att explodera och svälla upp nämnvärt på två veckor även om jag tillåter mig äta lite mer. Äta något annat. Annat än denna jäkla fisk och gröna ärtor, kyckling och gröna bönor. Jag spyr på dem. Det enda jag faktiskt gillar är tonfisken, men den får mig att må illa efteråt. Fast jag vet å andra sidan inte vad jag vill äta istället för det är ingenting jag precis längtar efter..
.
.
Och magen mår ju bra. Den har aldrig varit såhär lugn och snäll som under denna diet. Men jag vet inte om jag trivs längre. Jag känner mig smal och jag gillar nog inte att vara smal.
.
Nej, jag tror jag måste äta lite kolhydrater. Inte ikväll och kanske inte imorgon, men snart. Tror jag. Jag ska sova på saken.
.
Det är då fan roligare att ha stora armar än rutor på magen.
.
