lisahlisah.blogg.se

,

,..jag skrev någonting. Jag har inte haft inspiration. Det blir så när jag inte mår bra, då vill jag helst ingenting alls. Nu mår jag bra. Mycket bättre. Jag kan träna igen och idag fick jag hjälp att kliva ur den bekvämlighetszon skadorna ofrivilligt fört in mig i. Det blir ju så, när man gått omkring och liksom hållt igen ett tag, då blir man på något sätt nöjd av ganska lite. Av att bara kunna känna att muskeln faktiskt arbetar. Att pulsen går upp en aning, att kroppen blir varm. "Sådär ja, nu har jag gjort ett bra pass" Nej, det har du inte.

Men idag gjorde jag ett bra pass. Jag tränade armar och jag hade anlitat min egen man som pt. Han fick bestämma och jag skulle lyda. Jag hade bestämt mig. Han ger mig av sin tid och energi, då är att göra det bästa jag kan det minsta jag kan ge tillbaka. Jag lyckades nästan. Jag blev arg och tjurig en stund, men mestadels var jag tvungen att använda min energi till att lyfta vikterna så till den grad att jag inte orkade vara arg. Jag var mest tyst. Och efteråt var jag mer tillfreds än jag varit med ett armpass på väldigt lång tid. Så nu har jag bett snällt om att han ska träna mig en gång i veckan. De gånger vi tränar tillsammans räknas inte. Jag måste hålla mig snäll om han ska gå med på det känner jag. Jag ska göra mitt bästa. Det riktiga bästa alltså.

.

Och på övriga plan känns det mesta också bra. Jag har fått ett nytt schema på jobbet på precis så mycket som jag själv ville och har önskat. 75%. Helt klart min grej. Nu ska jag bara försöka att hålla det där också, utan att stoppa in extrapass i varenda ledig lucka. Jag behöver luckor. Igår var hela dagen en sån. Det var jätteskönt. Vi åkte tefat i Vallabacken, åt lunch på stan, spelade spel och bara hade roligt. Från morgon till kväll. Jag glömde nästan bort att det fanns en vardag att återvända till och såna dagar är livsviktiga. 

.

Imorgon tränar jag på egen hand igen och likaså i ett par dagar framöver, men min plan är tydlig och mina mål konkreta. (Okej, jag ljuger. Jag har fortfarande ingen aning vad jag ska träna och när.. men jag har bestämt att denna vecka ska jag vara tillbaka minst där jag fick sluta nu innan jul..) Så, det känns kul igen. Jag går kanske framåt och bakåt och i alla möjliga sidled, men det är inte viktigaste för mig längre precis hur resultatet blir. Det är viktigast att jag fungerar och att jag håller ihop för att klara av att göra det jag vill.

.

,

,..och jag använder dem till att undersöka vad som fungerar, eller inte fungerar. Under mitt sista besök hos naprapaten avrådde han mig ganska bestämt att undvika styrketräning helt en period och om jag absolut var tvungen att träna, stå på en crosstrainer. Jag tycker det är ett jäkla tjat om dessa crosstrainers och ju längre det pågår desto mindre blir min lust att överhuvudtaget prova. Innan jag hann hejda min tjurskallighet hade jag slängt ur mig att det inte skulle ge mig någonting alls, vilket han kontrade med orden att "just nu kommer ingenting ge dig någonting alls. Du befinner dig inte ens på plus minus noll, utan på minus"

Den exakta innebörden av de orden valde jag att inte förstå. Jag måste få prova mig fram, sakta men säkert. Även om det innebär att jag påfrestar någonting som skulle behöva få vara ifred för att kunna läka så behöver jag det. Hur ska jag annars kunna veta när jag kan börja igen? 

.

Och en del saker har faktiskt fungerat. Jag har kunnat köra dubbelsidigt i både rodd och lats, om än med rätt ordentligt sänkta vikter. Jag har kunnat köra axelpressar och hantellyft på en acceptabel vikt, men där bara med en sida i taget. Så fort jag försökte med båda samtidigt sa huvudet ifrån. Det känns som att flödet stoppas och jag måste släppa direkt.

I förrgår gjorde jag ett benpass och provade att köra knäböj. Jag var ganska nervös, för andra övningar jag hade provat för ben utom benspark och legcurl fungerade inte någon av dem. (Benpress, utfall, sissy squat) Men sedan dess hade ännu en vecka passerat och jag kände att det var dags att försöka. Det gick faktiskt. Jag vågade mig inte på mer än 50kg och jag satt i bottenläget och funderade över om det skulle göra ont eller inte så länge att jag höll på att glömma bort att resa mig upp igen. Men det gick. Det kändes lite obehagligt, men jag gjorde nog i alla fall ingenting värre. Därefter körde jag raka marklyft på samma vikt och det kändes faktiskt helt okej. Jag ville höja direkt, men hejdade min ivrighet i mitt löfte till mig själv att vänta.

.

Idag vill jag prova köra bröst. Det är det som fungerat allra sämst. Jag har inte kunnat köra bänkpress på snart tre veckor nu och i princip inga bröstövningar alls sedan dess. Så jag måste lyckas med någonting idag. Jag bara måste. Och går det helt åt skogen så har jag en behandlingstid inbokad imorgon. Det gäller att planera väl..

.

,

,..vårt buffèbord som skulle vara anpassat till alla. Vår familj har två glutenitoleranta, en allergisk mot soja, en laktosintollerant och en överkänslighet mot mjölkprotein, två "demivegitarianer", en helt vegetarian, en någonstans därmittemellan, en som inte äter så mycket alls och så, tro det eller ej, en allätare. Men allas behov och önskemål blev tillgodosedda och rätterna blev många.

.

Mina bidrag var en Broccoli och ädelostpaj, Ugnsbakade zuccini fyllda med vildris och pinjenötter, samt en kikärtssallad med senap och babyspenat.