lisahlisah.blogg.se

.

,..den senaste tiden på mest effektiva sätt så får mina påhitt snabbt och enkelt dömas av ett Bra idé eller Dålig idé.

Nya träningsupplägget: Mycket av allt 

Både bra och dålig ide. 

Kroppen gör ont i varenda vrå, jag har värk i varenda muskel. Jag har stundvis velat gå och gömma mig för att jag inte velat gå till gymmet. Men det var egentligen poängen med upplägget. Att det skulle vara tungt och jobbigt och överjävligt, både för kroppen och psyket. Jag har lärt mig att jag kan göra allt det där som "inte går" och jag har lyckats med mitt mission att längta efter vila. Drygt en vecka kvar nu.

.

Försöka baka muffins med pinacolada inspiration, gjorda av kokosmjöl och färsk anannas. 

Mycket Dålig idé

.

,..har begränsats stort. Jag syftar på innehållet i min blogg. Jag har mest skrivit om träningen, kosten, nåt om jobbet och dagarna som går. Det var inte mitt syfte med den. Syftet var att ha ett ställe att ventilera tankar. Utrymme för att yttra det jag kände lust eller behov av. Strunta fullkomligt i vem som läste och vad den tyckte eller tänkte, bara skriva helt för min egen skull. Allting om ingenting.

Och just nu är det mycket tankar i huvudet. Samtidigt som jag tycker jag mår bättre och har mer koll på tillvaron än på länge, så känner jag mig vilsen och totalt ostrukturerad. Inte på alla plan. Som sagt, träningen går bra. Men allt handlar inte om träning. Mitt privatliv är också bra, jag är kär och lycklig och har världens bästa man.

.

Men ikväll jobbade jag min sista stängning och tankarna kom ifatt mig. Jag bestämde mig för att säga upp mig och sluta, men jag har ingen plan om vad jag ska göra istället. Jag har aldrig någonsin varit arbetslös. Jag vet inte hur man gör. Jag är bra på att ha semester. Bra på att smita ifrån hela vardagen. Bra på att packa min väska och bara dra, utan en riktig aning om vare sig vart jag ska eller hur länge. Men då har jag valt att göra så. Den här gången tyckte jag att jag inte hade något val. Jag klarade inte av situationen, höll på att ta sönder mig själv och fann det inte värt det. Så jag sa upp mig. Det var enkelt. Jag behövde bara ringa ett samtal och skriva under ett papper. Men nu då?

.

Nu jobbar jag mitt sista pass på fredag. Sedan står jag ungefär tillbaka på ruta ett. Plockar timmar på mitt gamla jobb, vecka för vecka. Visserligen på ett jobb jag trivs på och med arbetskamrater jag älskar, men jag får ingen som helst framförhållning och kan inte planera eller veta vad jag kan räkna med. Förut har det varit precis så jag velat ha det, eftersom det gett mig möjlighet att slå slag i varenda impuls jag känt för. Kunnat bara dra iväg när jag velat. Men jag har inte längre det behovet. Nu är mina behov helt annorlunda. Jag vill ha en stabil grund, söker en trygghet, något att lita på, räkna med. Jag vill kunna bara veta att jag har ett jobb att gå till, när jag börjar, när jag ska gå hem. Och framförallt, när jag kan vara ledig. För det är nog det värsta. Att alltid ha känslan att man "borde" jobba, eftersom man inte vet hur kommande veckor blir.

.

Så nu känner jag mig mest splittrad. Jag ångrar inte mitt beslut och jag vet att det kommer att lösa sig. Jag vet att det kommer att bli bra. Men när jag inte kan planera allting in i minsta detalj och inte kan påverka precis allt som ska hända, så känner jag mig så uppgiven. Jag gillar inte att inte ha kontrollen över min egen tillvaro.

.

Och i såna här lägen har jag så lätt att totalt stressa sönder mig själv. Jag sover dåligt, jag äter dåligt och ganska snart så mår jag dåligt. Och jag vill inte dit. Jag ska inte dit. Och jag behöver inte hamna där, för det är annorlunda nu. När jag inte är ensam. Jag vill reda ut mina egna trassel. Har aldrig klarat av känslan att vara beroende av någon. Men det är nog inte det det handlar om. När man är två kan man finnas för varandra, och det räcker så långt. 

.

.

,..armpasset i fredags, så blev det en riktig hit. Tungt och intensivt och jag fick till en riktigt skön känsla i trådarna som hänger från mina axlar. På lördagen mådde jag skrutt, hade inte sovit knappt alls och funderade över om jag skulle träna överhuvudtaget men bestämde mig för att åka till gymmet ändå. Och väl på plats gjorde jag ett av mina bästa pass i mark. Började med tunga 1or utan remmar för att öva grepp och teknik och slutade med 5*5 på högre vikt än jag gjort någonsin. Jag har ingen aning om var det kom ifrån. Fortsatte med bänk och påbörjade ett nytt 5*5 även där, men med en ganska stor sänkning sedan sist. Men det gick bra och med 8 lätta reps i sista setet kändes kommande ökningen som en busenkel utmaning. 

.

Söndagen var vilodag från gymmet, men istället blev det en löptur efter jobbet på dryga 6,5km. Ingen hastighet att tala om, men en skön tur som gjorde gott för kroppen. Avslutade kvällen med en tacokväll tillsammans med min andra (läs bättre) hälft. Det blir ju en ganska "ren" tacos, eftersom jag inte kan äta bröd och inte är så mycket för alltför mycket "gegga" heller. Kyckling dränkt i tacokrydda, massor med grönsaker, stark tacosås, och så lite mager riven ost, men den smakade knappt någonting, så lite är rätt ord. Så åt vi det i hårda skal :)

.

 

Imorse var det dags för bänk igen. Började med 1or för att teknikträna stopp och sedan 5*5 på 2,5kg högre vikt än sist. Gick lika lätt och 7 reps for upp i sista setet, så det blir en ny höjning nästa pass :) Jag planerar att hålla mig till upplägget ett tag nu. Jag trodde jag gav det en ärlig chans sist, men efter lite insikt har jag kommit fram till att jag nog inte var helt rättvis ändå. Så fort jag inte tyckte jag gick framåt så började jag syssla med massa annat. Höjde och sänkte och hade ingen riktig struktur överhuvudtaget.. Så, nu ska jag hålla mig till planen. Precis i alla pass förutom när jag fuskar.

.

Därefter åt vi en riktigt god lunch på stan och gick tillsammans en sväng innan vi skiljdes åt och jag gick för att träffa syrran. Så har vi hängt på stan hela dagen och jag har gjort av med alla mina pengar. Men det var roligt. jag har köpt massor med fina kläder till semestern. Man måste ju faktiskt vara fin i en fin stad, eller hur?! Kjolar och shorts och blusar och linnen, så många att jag knappt vet om jag kommer hinna använda allt, vi ska ju trots allt bara vara borta i en vecka... ;) 

.

Nu luktar det alldeles ljuvligt i hela mitt slott. Jag håller på att baka! Men det är något jag hittade på alldeles nyss och eftersom jag ännu inte vet hur resultatet blir så väntar jag med att berätta vidare. Blir det lyckat så kan det nog bli riktigt bra ;) Tjing*

.

 

,

,.."dagsform", tidig morgon innan jobbet. Och det är ju precis som han säger, det är ingen idé att fastna i hur det varit. Stundvis är det jobbigt, men det är så sant. Jag kan bara ta det jag har nu och välja vad jag vill göra av det. Man kommer inte framåt av att leva på gamla meriter.

.

.

,..om jag inte tröttnar på min mat. Och mitt svar är alltid "nej". När jag tröttnar så byter jag ju. Men det är inte helt sant, för egentligen är mina valmöjligheter inte särskilt stora. Ungefär som för en person på diet, eller något. För det första är jag glutenintolerant, så allt vad mjöl, bröd, pasta, osv heter, försvann för många år sedan. Att ersätta det med sk "glutenfria" alternativ kom egentligen aldrig på tal. På den tiden (nu låter jag som hundra år..) fanns inte alls samma utbud som idag. Det fanns ett fåtal produkter och dem smakade ungefär som dem såg ut och innehållsförteckningen skvallrade om. Som skräp. Så jag plockade istället bara bort alla livsmedel jag inte längre fick äta.

.

Dessutom växte jag upp som vegetarian (många år som vegan) och åt för första gången animaliskt protein från annat än mjölkprodukter under sena tonåren. Jag gillade det inte och det tog lång tid för mig att lära mig äta det jag äter idag, fisk och kyckling. Första gången jag åt ett kokt ägg var en morgon på jobbet, för bara ett par år sedan. Jag ville inte, men dem tjatade och jag gick med på att smaka. Jag minns känslan av när jag tog en tugga och inte visste var jag skulle ta vägen och mina arbetskamrater skrattade högt. Nu älskar jag ägg och inget av det jag lärt mig äta skulle jag vilja klara mig utan, men fortfarande äter jag inget rött kött, har ännu inte kommit mig för att prova och känner ingen längtan efter att göra det heller. Kommer en sådan så smakar jag kanske, annars låter jag bli.

.

Utöver det äter jag det mesta. Förutom det jag inte tycker om, inte anser är bra, eller inte kan, vill eller tycker om att laga. Så mina livsmedel är egentligen väldigt begränsade. Jag äter kyckling varje dag. Ibland får jag för mig att göra fisk, men det är sällan. Nån gång öppnar jag en burk tonfisk och tycker det är jättegott. Så äter jag det varje dag tills jag inte vill se den mer och låter bli. Förr lagade jag min kyckling och då varierade jag smaken genom olika kryddningar, men det gör jag aldrig längre. Nu köper jag den fryst och färdig, bara att tina, och glömmer (läs struntar i..) att krydda den överhuvudtaget. Och detta har minskat min aptit. Ibland mår jag illa bara av att tänka på den och allt oftare har matlådorna hamnat i soporna. Men! Nu till det jag skulle komma fram till, efter hela min ovanstående uppsats. Ikväll kryddade jag kycklingen, med något så enkelt som tacokrydda. Och fy så god den blev helt plötsligt! Tänk att det kan vara så enkelt. Så återigen kan jag säga (åtminstone för ytterligare en period) att "nej, jag tröttnar inte.." :)

.

Torsdag idag, och det innebär normalt sätt dubbla gruppträningspass för min del, varför jag brukar planera in dem som "vilodagar" från mina styrkepass. TRX direkt följt av yoga. Men eftersom en vänlig själ hjälpt mig få avlastning från trxen så fick jag idag möjlighet till en hel timme annan träning innan yogan. Ett par snabba intervaller på lörbandet, rörelseträning för bäcken, höfter och bröstrygg, stabilitet för bål, samt styrka för baksida lår och ländrygg. Sedan mitt 45 min yogapass och jag mår som en prinsessa :)

.

.

,..som känns ganska bra, rullar jag omkring just nu. Det liksom bara fungerar. 

.

Jag har börjat äta frukost, och för att kunna det äter jag lite mindre på kvällen, lite fler gånger under dagen och i det stora hela har det blivit jättepositivt, för hela kroppen känns bättre. Träningen fungerar utmärkt och jag känner mig starkare. Efter många månaders uppehåll från kreatinet började jag igen, för ca två veckor sedan. Hur mycket som är placebo vet jag inte, men jag tycker allt är mycket roligare, för plötsligt tror jag mig kunna, tar i lite till och inser att jag ju faktiskt kan.

.

Igår skulle jag köra framsida ben/axlar. Hade ont om tid eftersom jag planerat in hela dagen med en vän och tänkte först strunta i axlarna och bara köra benen. Jag var ju "jättetrött" i hela överkroppen. Men väl på gymmet möttes jag av min karl som satt och körde axelpressar och fick min tvekan att försvinna. Han hade ju kört precis samma pass som mig föregående dagar och jag tänkte att "orkar han, så orkar fasen i mig jag också". Det jag inte visste då, var att han just kommit ner, fuskat genom att totalt struntat i benen och bara körde axlar. (får tillägga att detta fusk var helt okej, eftersom han hade möjligheten till ett extra pass) Men det spelar ingen roll, jag fick det jag skulle gjort och dessutom i ett rasande tempo, jag hade ju en tid att passa. 35 minuter i benpress, hacklift och benspark, sedan lika lång tid för ett antal axelövningar. 

.

Och allting i övriga livet följer samma fotspår. Jag fick mitt slott värderat av en trevlig mäklare och det är tydligen en guldgruva jag bor i. Därefter ställde sig banken villiga för att bevilja oss ett lån, så nu kan vi rent praktiskt köpa ett hus, när vi bara hittat rätt. Och vi ska på en visning i helgen som jag är mycket förväntansfull inför.

.

Fyra ynkliga pass kvar på jobbet jag slutar på, och enbart tre veckor kvar till en efterlängtad semester. Och på toppen av alltihop är jag alldeles nykär. (När går sånt över egentligen?)

.

.

,..var jag inte särskilt supertaggad alls. Det är lite konstigt egentligen, för när jag har vilodag gör jag inget annat än längtar till gymmet, men dagen efter är jag som förbytt. Liksom lat i hela mig. 

.

Men väl nere var det bara att bita ihop och så snart jag kommit igång så kom även viljan. Ännu bättre blev det när jag såg C komma nedsmygande, att ha en inspirationskälla i ögonvrån gör alltid mina pass bättre :D

.

Bänken gick sådär. Den blir aldrig någon fullpott när jag är ensam, för den där satans stången skrämmer mig litegrann och jag får för mig att till min totala nackdel liksom vända i farten. Dessutom kändes inte ryggen glad så övervägande del av mina set blev med fötterna på bänken och jag fick satsa på att öva på snygga stopp i bottenläget.

.

Marken däremot gick hur bra som helst. Jag var fundersam över om det skulle gå överhuvudtaget, eftersom ryggen kändes som den gjorde. Jag planerade att köra 3-5or på ca 95kg, avsluta med några 1or på 100, men aldrig gå över det. 

Med mig i bagaget fick jag 1x5 på 100kg, 2x3 på 105kg och slutligen (var nu det kom ifrån..?!) 1x2 på 110kg.

.

Idag mår jag som jag förtjänar. Jag kunde inte sova igår för jag låg och oroade mig för allt som går att oroa sig för, dessutom klev jag upp tidigare än på en jobbdag, trots att jag är ledig. Men jag har mycket att hinna idag, så det var nog lika bra. 

.

Det ska bli mer bänkpress och så tjocklek för ryggen. Det ska komma en mäklare hit så att jag ska få mitt slott värderat, så ska vi kontakta banker och höra efter vem som vill ge oss ett lån till vårt hus. Dessutom behöver jag åka och fixa ett nytt pass och förhoppningsvis hinna träffa syrran. Så att kliva upp tidigt var nog nödvändigt. Inte minst eftersom jag återigen övar på att äta frukost..

.

.

,..lite av en höstdag, tycker jag. Men trots att det bara är augusti tycker jag om känslan. För mig är inte höst regn och rusk, för mig är det vackra färger, (plommon, päron och äpplen att palla ;D), kvällar med tända ljus, stora koftor att krypa in i. Och en del av mig längtar litegrann efter allt det där härliga som hösten faktiskt innebär.

.

Sen gör det kanske sitt, att jag går omkring med vetskapen om att jag har minst en vecka riktig sommar kvar i vilket fall. I det stora stora paketet min prins fick igår så gömde sig vårt semestermål. Inte helt tydligt vid första ögonkastet dock, jag hade slagit i det väl och han fick lura en liten stund innan han förstod vad det egentligen var frågan om..

.

.

,..ett nytt upplägg ett par veckor nu. En kompis som frågade hur det var upplagt gav jag bara svaret "det är typ mycket av allt", och det är det bästa sättet jag kan beskriva det på utan att gå in på splitten mellan dagarna och muskelgrupper. Varje vecka har börjat med ett baspass, där hela kroppen involverats. Sedan har bröst, rygg och ben delats upp så dem återkommit två gånger vardera under resten av veckan tillsammans med varandra eller kombinerat med axlar/armar. Ungefär så. 

.

Det har varit jätteroligt, och fungerat förvånandsvärt bra. Kroppen anpassar sig. Och det har gått alldeles utmärkt att köra bänkpress två dagar i rad, axlar direkt efter bröst, marklyft efter ett benpass, chins dagen efter ryggpass, eller vad det nu kan vara. Det gäller bara att jag inte begränsar mig själv, där uppe i skallen.

.

Däremot har min rygg inte varit helt glad senaste veckan. Jag tror droppen var när vanliga marklyften kom dagen efter jag kört raka mark. Det var inte ett upplägg jag valde själv, utan helt påverkat av idiotiska arbetstider, men jag borde sett till att undgått det ändå. Sista passet för denna vecka blev i torsdags kväll. Igår blev en träningsfri dag, eftersom jag hade en 12-timmars arbetsdag. Och idag gör jag någonting som känns så sjukt jäkla jättetråkigt, men som förmodligen kroppen kommer att tacka mig för imorgon. Jag har vilodag. På riktigt, och inte bara för att jobbet tvingar mig. Och jag har jättetråkigt.

.

Tänkte gett mig ut för att springa imorse, men det spöregnade när jag klev upp. Men att inte röra mig alls förvärrar bara värk för mig, så istället tog jag det kloka beslutet om ett yogapass. Efter 60 minuter i olika positioner med andning och streching och vridningar och dubbelvikningar var jag mjuk som spaghetti och hade nästan inte ont någonstans alls. Yoga är fantastisk träning.

.

Sedan har jag ägnat mig åt vad som helst och ingenting. Pysslat här hemma och fixat med hemligheter. Jag har gjort ett alldeles jättestort paket åt min man. Jag tror det är ett födelsedagspaket. Han fyller egentligen först om en månad men jag kan bara inte vänta längre så han kommer att få det ikväll. 

.

.

,..om kost och vikt, återigen. Om hjälp. Att gå ner i vikt. Och jag vill gärna hjälpa till, jag tycker det är roligt. Bara som en första sak nämnde jag för henne att utan att egentligen ändra alls på något av det hon äter skulle hon komma långt på att bara ändra på det hon dricker. Förklarade hur mycket kalorier hon skulle spara på att byta all denna läsk, mjölk, juice, cappuccino, varm choklad, osv, mot vatten.

Svaret jag fick var "Ja, men jag tycker inte vatten är GOTT" Sedan ett stort leende på det, följt av fortsättningen "..och livet är för kort för att inte få njuta av godsaker" 

.

Ta det här rätt nu. I min värld får alla både äta och dricka vad dem vill. Får se ut som dem vill, prioritera vad dem vill, ägna sig åt vad dem vill. Men ber man mig om hjälp så hjälper jag. Och hjälper jag så tar jag av min tid. Tid som jag kan använda till bra jäkla mycket bättre saker än att förklara och ge massa information, tips och råd till någon som påstår sig vilja något men överhuvudtaget inte tänkt igenom det.

.

Så, innan ni ber mig om hjälp, se till att ni vill ha den.

.

,..av dem jag kallade "bröd" är att göra dem till muffins. I dessa hade jag även i riven morot, men för övrigt precis samma som jag rabblade upp senast och för att öka chansen att någon testar kommer här ett förslag på recept.

.

.

,..riktigt lyxigt bortskämd. Igår var en sån dag. Jag hade en massagekund på em och uttryckte för min karl att det var en sån dag jag inte kände för att ge massage, utan önskade jag skulle få. 

Väl hemma åkte vi och handlade, lagade middag och åt. Sedan säger han att "nu ska du få massage". Strax efteråt står han redo med bänken uppfälld, handdukar framtagna och massageoljan i handen. Bara för mig att hoppa på plats och njuta.. Ja, jag har det jäkla bra jag..

.

.

,..på gymmet häromdagen som jag la märke till, eftersom det enda han tycktes göra var att knappa på sin mobiltelefon. Jag säger inget om det, han hade kanske något jätteviktigt där i. Det komiska i det hela, var hans klädval. En t-shirt med det klara budskapet tryckt över halva framsidan, "Go hard or Go home". Jag var tvungen att le lite för mig själv.

Men så slog det mig idag, att jag nog stundvis sänder ut samma, vad ska vi kalla det, dubbelmoral, när jag springer omkring med dragremmar runt handlederna och texten "Smartgrip" på ryggen. Något som hänt mer än en gång.. Men, den bjuder jag på.

.

Idag är jag ledig, bortsett från en massagekund i em. Spenderade halva natten på soffan eftersom jag inte kunde sova, men försökte ta igen det med en liten sovmorgon. Sen har jag tvättat och var på gymmet mellan maskinerna. Framsida ben/axlar och idag gick det riktigt bra. Jag mådde bra, hade en skön känsla inom mig, och framförallt LUST att ta i. Ja, det var kul.

.

Det blev dock ingen frukost idag. Jag tyckte jag klev upp för sent för att hinna äta innan träningen och så var jag inte det minsta hungrig. Och imorgon blir det heller ingen, för imorgon jobbar jag 7-16 på det jobbet där man inte får äta frukost, och att äta innan jag åker dit kommer inte ens på världkartan. Så, jag gör helt enkelt ett nytt försök på torsdag. Eller fredag. Eller nåt. Eller också skiter jag i det. Varför egentligen ändra på ett fungerande koncept?

.

Jag har tränat på malto och aminosyror ett tag nu och detsamma efter passet ihop med vassle, så även om min första "måltid" kommer först på em så har jag fått i mig energi, vilket gör att det egentligen bara är det dagar jag jobbar som jag haft en längre fasta, och det kan jag likagärna fortsätta med, åtminstone tillsvidare.

.

 

.

,..hade jag bestämt mig för att börja äta frukost igen. Tänkte det kunde passa bra när jag ändå var ledig hela fm och inte skulle ha bråttom iväg till gymmet. Men så vaknade jag innan kl 6 imorse och kunde inte somna om. Jag mindes hur jag brukade känns förr, när jag vaknade och tanken på frukost kunde få mig att vilja kliva upp, även om klockan var alldeles för tidig. Idag fick den mig att vilja ligga kvar hela dagen. 

.

Men, jag skulle äta frukost och jag hade räknat ut att det skulle behöva bli senast klockan åtta för att jag skulle hinna smälta den innan träningen och sedan hinna äta lunch innan jobbet. Jag fick då den briljanta idéen att elt enkelt se till att bli hungrig. Jag snörade på mig skorna och gav mig ut och sprang. Bara en kort sväng, men det fungerade. Jag fick en släng aptit och åt min frukost strax efter 8, då min gröt hunnit både kallna och nästan stelna, precis så som jag vill ha den. (Nej, varm gröt fungerar absolut inte)

.

Men efteråt kändes det jobbigt. Det var som att ha en sten i magen och jag gillade inte känslan alls. Väntade med träningen i nästan 3 timmar, men fortfarande kände jag mig full i magen på gymmet så till den grad att det störde mig. Dock tänker jag inte ge upp. När jag började pf tyckte jag det var jobbigt åt andra hållet så jag tänker tro att jag vänjer mig.

.

Väl på gymmet blev det bröst/rygg nr1 (nr 2 kommer senare i veckan). Passet gick sådär. Min dåliga känsla höll i sig genom nästan hela bröstdelen, men med ryggen gick det lite bättre. Nu är jag hemma för lunch och en stund i min favorit bland yogapositionerna, död mans positition, på sängen. Sedan mot jobbet..

.

Kyckling med bovete, en av de mest lättsmälta kolhydratskällorna jag vet, fungerar även när magen gör ont..

.

,..gör jag världens enklaste "bröd". En blandning mellan havregryn och hirsflingor, äggvita (äggula när jag vill ha/behöver den), en liten aning kokosmjöl (där återkom det), linfrön, salt och en skvätt vatten. Jag skriver inga mängder, eftersom jag själv gör olika hela tiden, precis anpassat efter vad jag har för behov för stunden. Sedan steker/gräddar jag mitt "bröd i en torr teflonkastrull (jag har bränt alla mina stekpannor, men en kastrull fungerar utmärkt).

.

Som glutenintolenrant köper jag aldrig bröd, varför det är gott att göra det själv ibland. Men även för en vanlig dödlig är detta verkligen både superenkelt och riktigt gott. Prova :)

.

.

,..för veckan har jag kört idag. Första passet för nästa vecka, kommer jag att köra imorgon. Absolut ingen optimal planering, men jag lyckas inte få till det på något annat sätt om jag inte ska hamna helt i ofas med mitt upplägg..

.

Kör 10 timmars arbetsdag både söndag och måndag, vilket omöjliggör att köra på söndag och av erfarenhet vet jag att jag kommer göra klokast i att vänta med måndagens pass till min lediga tisdag. Jag har visserligen en lika lång dag idag, men på två olika jobb och med en paus i mitten, så jag jobbade fem timmar med start 6.45 imorse, sedan direkt till gymmet. Nu är jag hemma och laddar om, så ska jag till nästa bygge om en timme..

.

Hur som helst stod baksida ben/armar på dagens schema och passet gick fint, men var otroligt tungt. Jag har omedvetet hamnat i samma ättider som när jag planerat körde pf, så när jag åkte till gymmet förut var det på tom mage och min första måltid blev nu, efter drygt 16 timmars fasta. Jobbar jag längre pass brukar fastan bli kortare, då äter jag någonstans på fm/lunchtid, då jag har rast. (i alla fall om jag jobbar på det jobbet där jag har rast..) Då hinner jag smälta maten innan det är dags att träna. Men tränar jag morgon eller fm så gör jag det helst utan mat i magen, jag tycker det känns bättre. 

.

Dock funderar jag på att börja äta frukost igen ändå. Mest för att jag inte känner mig lika hungrig längre, nästan inte nån gång under dygnet. De senaste dagarna har jag känt det som att jag lika gärna kunnat fasta hela dygnet och så vill jag inte vara. Jag vill vara hungrig och jag vill vilja äta. Och jag minns hur mycket jag tyckte om min frukost, herregud, den var helig för mig!

.

.

,..jag vet just nu, råkar även vara världens enklaste. Shakes, smoothies, blandade godsaker som mixas för att drickas! När jag var sjuk senast fick jag någon nille (finns det något som heter så..? well, nu gör det) på bladspenat, och den har hängt i. Dessa gröna spröda små blad har fått fortsätta förgylla mina drinkar, i mängder. Jag mosar ner så mycket jag bara får rum med.

.

  

.

,..riktigt bra-period känns som den är på ingång. Eller redan här förresten. Jag börjar känns mig som mig själv igen. Som den glada positiva personen jag brukar vara, den med energi och lust till det mesta. 

.

Det har utan tvekan flera orsaker. Både till att jag under så lång tid känt mig ganska nedstämd och trött till att jag nu känner mig otroligt mycket lättare. En stor del har varit min jobbsituation. jag gick tillbaka till ett av mina gamla jobb, till en början med en tanke att det var högst tillfälligt, men ganska snart fick andra omständigheter mig att tänka att jag skulle behöva stanna där, bli fast. En tanke som stressat mig otroligt, så långt att jag legat vaken av oro nätterna innan jag ska jobba och sedan vaken efter att jag jobbat för att jag inte lyckats stressa ner. Sömnen har med andra ord nästintill fått utebli. Likaså kosten. En omöjlighet att sitta ner och äta utan avbrott har gjort att jag struntat i att äta alls, vilket i sin tur gjorde mig ännu mer trött och orkeslös, faktorer som självklart påverkade min fritid och min träning. Och när träningen går åt skogen, då finns det inte mycket glädje kvar till något alls. Så jag har mest velat bädda ner mig så fort jag varit hemma. 

.

Förra veckan gjorde jag mitt kloka beslut att säga upp mig från jobbet. Jag har en månads uppsägningstid, men vetskapen att det har ett slut gör att jag känner mig hundra kilo lättare och jag kan till och med jobba mina kvarvarande pass med glädje, för visst finns det stundvid en charm i det bygget. 

Strax därefter löste sig en annan stressfaktor, på ett sätt jag inte ens vågat hoppas på. Och en efter en faller bitarna på plats.

.

Igår morse gav jag mig ut på en löptur. Jag har inte sprungit på i princip hela sommaren och ville så gärna springa både långt och snabbt, jag gillar ju att springa. Men i ett försök till förnuft maximerade jag min sträcka till en ytterst kort sådan och tempot skulle jag hålla lugnt. Väl ute kände jag mig som en sån där ko man släpper ut efter en lång vinter, men jag höll mig till sträckan och tempot relativt bra. Jag slängde in 6st backintervaller på slutet och ville spy litegrann, men det var fantastiskt roligt.

.

Sedan spenderade jag resten av dagen med min andra hälft. Vi var på utflykt någonstans långt borta, visste tillslut inte själva vart vi var. Men det var jättevackert, vi träffade hästar och kalvar och får och åt sushi vid en vacker sjö. Kvällen bjöd på ett pass framsida ben/axlar på gymmet, vilket satte pricken över i på en fantastisk dag..

.

.

,..det jag trott varit så stort så stort. Målet jag undrade om jag någonsin skulle nå. 200% av kv i marken.

.

Allting började för många år sedan, när jag frågade en tränande vän om vad man ska uppnå för att som tjej få räkna sig själv som stark.