lisahlisah.blogg.se

,

,..som efter en stunds eftertanke kanske fick lika mycket negativa effekter som positiva. En vanlig tjejkropp. Ett försök att visa att en kropp som dallrar lite här och hänger lite där är normal. Men bara genom valet av ord så har idéen tappat hela syftet.

.

Att placera personer, beteenden och personligheter i fack är någonting vi människor är alltför bra på redan. Det vi är vana och bekväma i, det är normalt och vanligt. Men vi glömmer resten, som måste bli dess motsats. Vanlig. Motsatsen skulle bli ovanlig. Och det som inte är normalt, blir ju oundvikligt onormalt, avvikande.  

.

Tjejen som startade det hela menar att hon tröttnat på alla bilder som visar hur en kvinna "ska se ut" och gör alltså uppror genom att offentliggöra en video på sin egen kropp som hon förmodligen inte tycker passar in i ramen. Men med definitionen att det hon har är en vanlig kropp. Med sig på vägen får hon över 10 000 "likes" och massor med tjejer som gör samma sak. Jag tittade på en enda av alla dessa filmer och den tjejen var slapp i kroppen och en anaing överviktig. Hon förklarade det hela med att "så här ser kroppen ut när man har fött två barn". Är inte detta riktlinjer? Ger inte detta också förmaningar om hur en kvinna ska se ut? 

.

I kommentarfältet under hennes video hade någon skrivit att "vad härligt med ett sunt och hälsosamt ideal!". Men kom igen? När blev det sunt att behålla gravidkilon? Och när blev en övervikt hälsosam? Såvida inte sjukdom eller medicinering finns med i bilden och påverkar läget så beror en övervikt enbart på en obalans i kroppen, där vi tillför den mer energi än vi gör av med. Är energiobalans år 2014s definition av hälsosamt? 

.

Nej, i mina ögon förlorade initiativet sitt syfte. Jag tror absolut inte att fler avklädda videos på nätet ger ett mindre tryck på kvinnor att följa ett ideal. Med orden "såhär ser jag ut och det är för att jag vill se ut så" så hade jag kanske köpt det. Eller ännu hellre, "såhär ser jag ut och jag gnäller ofta om det, men jag orkar inte göra någonting åt saken". Såna träffar jag många, så det är väl den definition jag skulle kunna gå med på att kalla vanlig(ast).

 

,

,..-2kg på vågen och +20kg i knäböjen. Typ. 

.

Senaste veckan har varit rätt så klockren på de flesta plan. Jag har jobbat ytterst lite, vilket gjort att jag hunnit massor med annat. Jag har betat av ytterligare poäng på plats i skolan och skrivit massor av uppgifter på hemmaplan. Och träningen, ja den har både varit rolig och gått framåt. 

.

Jag gjorde mig ett nytt upplägg som jag började med i onsdags och började det med att sätta mina 5*5 på 65kg i bänken. Och det var med en fin extra sjätte reps i sista setet för att kunna säkerställa att jag ska vidare ännu lite till. Äntligen! 

Mitt axelpass körde jag ensam, men det var lite nyttigt för jag fick ge mig tusan på att få upp hantlarna själv och det fick jag. Jag fixade samma repsantal i pressarna trots en höjning på 2,5kg. Kändes bra.

.

Och så igår var det dags för ben och jag hade bestämt mig för att känna på de där magiska tresiffriga. För mig var det en dag jag aldrig räknat med skulle komma med tanke på hur kroppen har mått. Men det har gått bättre och bättre och igår blev dagen jag fick knäböja 100kg. Det var kul.

.

Jag hade varit ledig hela dagen och förutom en morgonpromenad hade jag inte gjort annat än pluggat så jag var lagom opepp och allmänt mos i skallen och vid såna tillfällen finns inget annat att göra än att ta till den kanske bästa pwo:n av dem alla. Jag har tur som hittat en karl som går med på mina påhitt..

.

  

,

,..gick inte helt som jag önskat. Dagen efter jag skrev senaste inlägget blev jag sjuk. Jag blir ju ALDRIG sjuk! Nu låg jag där utslagen med halsen så svullen att jag knappt kunde svälja. Vilan var inte ett val utan ett faktum.

.

Infektionen i halsen skrämde min mamma bort redan första dygnet med sina dunderkurer men kvar blev en ordentlig förkylning med envis hosta och hela huvudet fullt av snor (borde stannat hos mamma..). Flera dagar helt utan träning och aptit på noll. Jag gjorde mitt bästa för att få i mig det jag skulle men underskottet blev ändå större än planerat eftersom innan- och efter träningsshakesen också uteblev. Å andra sidan gjorde jag inte av med särskilt mycket energi när det mest ansträngande jag gjorde var att plugga medicin och sjukdomslära.. Skrattretande ämnesval.

.

Igår var det lördag och min första tänkta fria dag. Dock var jag inte sugen på något speciellt och jag kände heller inget vidare behov av påfyllning. Men för att ändå ge kroppen och psyket ett avtramp från strukturen så bestämde jag mig för att äta annat än det vanliga tills kvällsmat. Då hade jag dessutom varit på gymmet och kört ett benpass som trots att det höll samma tempo som en sengångare kändes rätt bra. Knäböjen går framåt och jag börjar nästan känna att det kan bli nåt bra av det. 5*5 är nu uppe i 75kg och det var med en fortfarande långt ifrån helt kry gårdagsform. Jag gillart.

.

Och det slutgiltiga resultatet av mitt "cheatingmeal" blev kalkonpastrami (går inte att äta för ofta, men väntar man ett tag mellan gångerna är det såååå gott!), keso (äter inga mejeriprodukter i veckorna annat än vasslet), risbröd (nånting jag gör snabbt och enkelt i en kastrull på typ rismjöl, äggvita och vad jag känner för att ha i), avokado, jordgubbar (fanns på Ica, nu?! :D), valnötter & paranötter (helt klart mina favoriter) och sist men inte minst, till kvällsgodis, bananchips (åt jag när jag var liten sen glömt dem helt, men fasen, det är ju asgott!). Och ja, det var det. Mätt, nöjd och framförallt, belåten. Nu ser jag fram emot en ny vecka.

.

,

,..slutvikten fastställd. 63,8 kg, det absolut mesta jag vägd i hela mitt liv och jag tycker det är skitkul. Men nu vänder jag.

.

Jag har ingen egentlig plan med det hela. Det var bara en dag då jag var så trött på att äta och äta men aldrig öka i vikt så jag satte upp en målvikt och ett slutdatum, bara för att ha något konkret att uppnå. Min önskan var 65kg, men mitt mål 63. Dagen D blev idag, 1 mars, även det utan nån större eftertanke. Men det hela gjorde det lättare för mig, mycket lättare. Plötsligt kunde jag slappna av och faktiskt tillåta mig att gå upp i vikt, när jag visste att jag inte skulle "bli tjock föralltid". Och det roligaste är att jag inte ens känner mig tjock. Inte så som jag trodde jag skulle göra på den här vikten i alla fall. Men jag är lite väl slät och jag vet att jag inte kommer att trivas i den här hyddan när vårsolen tittar fram och klädlagrena blir färre, så därför har jag valt att med lite framförhållning skynda långsamt till en kropp jag kan känna mig bekväm i även offentligt lättklädd. 

.

Var vikten kommer att hamna har jag ingen aning om och jag hoppas att jag heller inte ska haka upp mig på den, utan stanna nånstans där bilden jag ser i spegeln stämmer överens med känslan jag har på insidan och att dem bägge ska infinnas med någon slags inre tillfredställelse.

.

Dagsformen däremot är inte särskilt smickrande. Ännu mindre då jag kom på att jag borde föreviga den först efter att jag ätit frukost. Men hur som helst, det är sanningen och det är min startpunkt. (Slutpunkt?) Vändpunkt. 

.