Så bara skedde det,..
Kategori: Träning
.
,..det jag trott varit så stort så stort. Målet jag undrade om jag någonsin skulle nå. 200% av kv i marken.
.
Allting började för många år sedan, när jag frågade en tränande vän om vad man ska uppnå för att som tjej få räkna sig själv som stark.
.
"Tjaa.. säg 100%av kv i bänk, 150% i böj och 200% i mark. Då tycker jag du vore rätt stark.."
.
Bänken var aldrig något problem, böjen har jag liksom strukit eftersom kroppen så tydligt säger ifrån vid minsta försök. Men marken, den var ett mål jag insåg att skulle få kämpa för att nå, men jag gav mig fasen på att jag en dag skulle fixa det.
.
Den här sommaren har jag varit sjuk flera gånger, gått på två pencillinkurer. Jag, som aldrig är sjuk. Träningen har gått bra, men fått utebli periodvis. Något jag avskyr.
.
Mitt första pass efter jag låg sjuk sist, blev ett helkroppspass. Och efter det har jag kört ett sådant varje vecka. Det är i det passet marklyften fått bo och det var det passet som stod på tur idag.
.
Jag vaknade trött. Inte det minsta utvilad. Jobbet har dödat mig den senaste tiden, så pass att jag faktiskt bestämde mig för att säga upp mig, men det är en annan historia.. I alla fall så kände jag mig i värdelös form. Ont mest överallt och allmänt nedstämd. Dessutom ställde jag mig på vågen och insåg att jag gått ner en del i vikt, något jag inte planerat att göra och det fick mig bara att känna mig ännu mer svag och orkeslös. Och platt. Sådär tråkigt platt.
.
Men med en enkel matematik insåg jag, att på denna nya vikt skulle jag kunna lyckas med mitt mål med en lägre vikt på stången än jag trott och blev genast sugen på att försöka. Ett par uppvärmningsset och sedan började jag köra 1:or, med 5-10kgs ökning mellan varje. Till slut låg min dubbla kroppsvikt på stången och jag kände inte ens en tvekan.
.
"Kom igen Lisah, det är ju bara att lyfta skiten och sen släppa ner den igen!"
.
Så det gjorde jag. Och plötsligt får jag, enligt det mål jag så länge strävat efter, räkna mig själv som stark.
.
.
