Det var ett tag sedan,..
Kategori: Träning
,
,..jag skrev någonting. Jag har inte haft inspiration. Det blir så när jag inte mår bra, då vill jag helst ingenting alls. Nu mår jag bra. Mycket bättre. Jag kan träna igen och idag fick jag hjälp att kliva ur den bekvämlighetszon skadorna ofrivilligt fört in mig i. Det blir ju så, när man gått omkring och liksom hållt igen ett tag, då blir man på något sätt nöjd av ganska lite. Av att bara kunna känna att muskeln faktiskt arbetar. Att pulsen går upp en aning, att kroppen blir varm. "Sådär ja, nu har jag gjort ett bra pass" Nej, det har du inte.
.
Men idag gjorde jag ett bra pass. Jag tränade armar och jag hade anlitat min egen man som pt. Han fick bestämma och jag skulle lyda. Jag hade bestämt mig. Han ger mig av sin tid och energi, då är att göra det bästa jag kan det minsta jag kan ge tillbaka. Jag lyckades nästan. Jag blev arg och tjurig en stund, men mestadels var jag tvungen att använda min energi till att lyfta vikterna så till den grad att jag inte orkade vara arg. Jag var mest tyst. Och efteråt var jag mer tillfreds än jag varit med ett armpass på väldigt lång tid. Så nu har jag bett snällt om att han ska träna mig en gång i veckan. De gånger vi tränar tillsammans räknas inte. Jag måste hålla mig snäll om han ska gå med på det känner jag. Jag ska göra mitt bästa. Det riktiga bästa alltså.
.
Och på övriga plan känns det mesta också bra. Jag har fått ett nytt schema på jobbet på precis så mycket som jag själv ville och har önskat. 75%. Helt klart min grej. Nu ska jag bara försöka att hålla det där också, utan att stoppa in extrapass i varenda ledig lucka. Jag behöver luckor. Igår var hela dagen en sån. Det var jätteskönt. Vi åkte tefat i Vallabacken, åt lunch på stan, spelade spel och bara hade roligt. Från morgon till kväll. Jag glömde nästan bort att det fanns en vardag att återvända till och såna dagar är livsviktiga.
.
Imorgon tränar jag på egen hand igen och likaså i ett par dagar framöver, men min plan är tydlig och mina mål konkreta. (Okej, jag ljuger. Jag har fortfarande ingen aning vad jag ska träna och när.. men jag har bestämt att denna vecka ska jag vara tillbaka minst där jag fick sluta nu innan jul..) Så, det känns kul igen. Jag går kanske framåt och bakåt och i alla möjliga sidled, men det är inte viktigaste för mig längre precis hur resultatet blir. Det är viktigast att jag fungerar och att jag håller ihop för att klara av att göra det jag vill.
.
