Tänk så lite,..
Kategori: Allmänt
.
,..det kan behövas för att man ska må bra. Eller må skit. Åtminstone när man är en så väldigt mycket känslomänniska som jag måste vara.
.
På grund av jobbet blev både fredag och lördag vilodagar för mig. Och två såna följande efter varandra är ingen bra idé i mitt fall. Jag blir bara himla ledsen, trött, energilös och allmänt nere. Så när vi delade på söndagen så jag bara behövde jobba halva dagen och fick möjlighet att träna på morgonen skyndade jag iväg till gymmet. Väl där visste jag inte vad jag skulle göra, för jag ville köra ben, men visste inte om knät tänkte tillåta det. Jag började lite lätt i benpressen och det verkade fungera. Gick på baksidan, och även det gick bra. Men inom mig var jag ändå inte helt tillfreds. Min innersta längtan var ju att köra mark! Hela tre veckor sedan sist och min blick drogs mot skivstången likt besatt. Så jag blev tvungen. Ge det ett försök. Uppvärmningsseten kändes över förväntan, så jag bestämde mig för att köra mina 5x5, men sänkte vikterna från där jag stannat sist.
.
Och det gick busenkelt! Med den enda lilla detaljen att det kändes som jag skulle kräkas av det alldeles för hårt sittande bältet (av min svullna mage till följd av min glassorgie till middag kvällen innan..) så kändes allt hur bra som helst. Och jag blev återigen odödlig, tydligen även för omvärlden, för när jag kom till jobbet möttes jag av orden "Åh, du måste ha tränat. Vad skönt, nu är du dig själv igen"
.
Just bring it on! :D
.
