Framgångar och bakslag,..
Kategori: Allmänt
.
,..varvar varandra. Men det är väl så det ska vara? Ena dagen är allt på topp, livet flyter på, träningen går galant och resultaten glänser. Den andra saknas alltihop, glädjen är som bortblåst, viljan glömd och motivationen känns som ett minne blott.
.
Idag har jag mått riktigt bra, men igår var jag min egen motsats. Dagen blev annorlunda än jag tänkt mig, jag åkte till jobbet för att hjälpa till nån timme, blev kvar hela dagen. Kom till gymmet först på kvällen, saknade precis allt. Energin, styrkan, orken, lusten. Allting var egentligen så logiskt. Jag var trött för att jag inte hade sovit, inte hade ätit och för att jag plockat pall i närmare 6 timmar i ett sträck. Jag hade ont i magen för att en dum antibiotikakur förstört den. Jag kände mig svullen för att jag ätit sånt jag inte brukar. Samtidigt var jag tom och platt och svag och ful och grinig och allmänt tråkig. Bröst på schemat. Bänkpress. Gick skit. Jag ville inte ens ta i. Ville ingenting. Jag var bara riktigt gnällig.
.
I ett sånt läge är det lätt hänt att jag går hem och deppar ihop. Men inte igår. Mycket tack vare min man som slår in klokheter i skallen på mig när jag tenderar att tappa förnuftet själv, men också för att jag faktiskt reflekterade över vad som kändes fel och varför det kändes som det gjorde. Allting hade ju sin förklaring.
.
Lite mat i magen, sedan gick jag och la mig, jättetidigt. Först elva timmar senare klev jag upp. Häpen över hur länge jag lyckats sova, men tacksam för återhämtningen. Den så lätt bortglömda, men ack så viktiga återhämtningen. Och idag mår jag bra. Jättebra. Det är svårt att göra annat, där borta i vårt paradis.
.
