lisahlisah.blogg.se

,..distans. Från det vanliga.

.

Först hade vi semester i Oskarshamn. Det var helt fantastiskt. Fanns inga måsten eller krav, utan det kändes verkligen som att vi bara kunde vara. Vi rodde ut med båten, stannade en halv dag på en ö och fiskade, (fiska var kul, men trots att jag var "jätteduktig" fick jag bara sjögräs på kroken, var förmodligen nåt fel på fiskarna) jag gjorde yoga på klipporna, vi grillade på kvällarna, låg i hängmattan och njöt av tystnaden, spelade ordyatzy, badade en massa, gick långa promenader och bara myste. Ja, det var en svårslagen vecka.

.

.

,..som tog en helomvändning. Inledde måndagen med en förbaskat envis nackspärr och en förkylning. Tisdagen blev jag bara sämre, onsdag fick jag gå hem från jobbet och torsdag/fredag blev jag hemma. Det sög riktigt stenhårt. Ännu mer eftersom jag hade planerat stordåd på träningsfronten, för att sedan kunna fara iväg på semester med ro i kroppen. 

.

Fredagkväll fick jag dock nog på att vara sjuk och åkte till gymmet. Rygg/biceps/mage följdes av lördagsmorgonens bröst/triceps/axlar. Mosade in så mycket jag bara kunde på en gång och kvar var bara ben. Men inte tusan kändes det tillräckligt. Nej, jag hade en ambition om ett nytt pb i mark och förstod att jag åtminstone skulle vara tvungen att försöka för att inte grina ihop totalt. Så imorse tog jag nya tag. Lagomförkyld, mör i kroppen och på fastande mage, anfådd bara av att värma upp. Men det gick vägen ändå. 125kg i marken, check :)

.

Jag är nöjd. Riktigt helnöjd. Ännu mer eftersom jag bara väger ynkliga 57kg. Jag bröt dieten på 56,8kg, började med creatin på nytt och tycker jag ätit ganska "fritt" sen dess men tydligen har det inte blivit några monsterportioner. Jag har ätit som jag mått bäst av helt enkelt. Men jag ska börja äta mer, 125kg var bara ett delmål, jag vill ju bli megastark :D

.

Fler bra saker har mött mitt öde. Igår var vi och provade en bil till mig(!). Jag behöver ha en egen när vi flyttat. Och det här var en alldeles jättebra bil som både var snygg och som gjorde precis som jag ville. Och dessutom är den snäll för miljön för den kan åka på etanol, vilket jag tycker kan kompensera det faktum att jag inte källsorterar. (förlåt mamma) Fanns inga tvivel, jag blev tvungen att köpa den. Nu kan jag dock inte förstå att den faktiskt är MIN!! :D

.

,

..och nya faser i livet. Det känns som att detta är ett förändringens år. Ett år fullt av utveckling och förändring.

.

Igår var vi på bröllop och fick vittna när en av mina allra finaste vänner sa ja till mannen i hennes liv. Kärleken omkring dem bara lyste och jag älskade varje minut av att få ta del av det. Jag är så lycklig för deras skull och jag är så lycklig att jag själv funnit samma kärlek. Jag kan knappt tro det är på riktigt att det vid ett annat tillfälle kommer att vara jag som är brud, på mitt eget bröllop. Jag tycker om idéen med äktenskap, jag tycker det är jättevackert och helt klart en fas jag är redo för.

.

Och förra helgen var vi på dop i Kungsör. Tyvärr har jag inga bilder från det men det var en vacker och lättsam cermoni i en harmonisk kyrka, med en trevlig tillställning efteråt. Vi var på dop förra sommaren också och det är många av våra vänner som har barn, väntar eller försöker skaffa. Det här med barn är dock en fas som inte känns aktuell alls för min del och tack och lov verkar vi vara överens om det, att det är något som får komma senare.

.

Däremot står vi inför en annan ny fas. Vi ska bli sambos på heltid och förhoppningvis föralltid. Jag och min själsfrände gjorde ett av vårt livs viktigaste beslut när vi valde platsen där vi ska skapa vårt nya gemensamma hem. Ja, till den som inte vet det har vi köpt ett hus som vi får tillträde till i slutet av sommaren. Processen gick snabbt och vi hann nog inte riktigt själva förstå vad som hände, därav har vi inte skyltat så noga med det. Men nu har det smält in. Vi äger ett hus där vi kommer att skapa ett fantastiskt hem. 

.

Och med anledning av husköp blev jag ju tvungen att sälja mitt slott och trots att det var en jobbig process så gick den bra och jag känner mig nöjd med hur det hela fick sitt avslut. Priset landade på en summa som gav oss en bra grund att stå på till vårt nya boende och möjlighet för oss att kunna förändra och förnya det vi vill i våra renoveringsplaner.

.

Så ja, det är många projekt i luften just nu och det kostar helt klart både tid och energi. Men det är roligt. Skrämmande och skitläskigt men otroligt lärorikt. Egentligen vet nog ingen av oss vad vi gett oss in på men det är lite charmen av det hela.

.

Det är spännande, det här som kallas livet.. <3

.

,..inte igår. Och det kommer inte att bli imorgon heller. Men just nu är huvudet fullt av tankar som jag känner mig vilja sätta ord på. 

.

Jag är hungrig. Hungrig och trött och lite bitter. Till synes glad och egentligen rätt så pigg, men.. nej, jag är hungrig på insidan. 1 mars startade jag min diet och trots att jag låg högt till en början och samtidigt började med både kreatin och p-piller så gick vikten nedåt. Nedåt i en alldeles jämn kurva och enligt mina önskemål perfekt hastighet. Det gick busenkelt. Nästan för enkelt.

.

.

Jag hade inget specifikt mål med det hela. Jag ville visa för mig själv att jag kunde. Men jag ville också lära mig. Jag ville räkna kalorier och näringsämnen och väga och prova och göra fel och göra om och göra rätt. Men istället blev det rätt från början. Och fortsatte bli rätt varje gång jag bestämde mig för att justera. Jag vägde mig varje vecka och vågen visade nästan helt utan undantag exakt det jag hade tänkt mig att den skulle. Förstå mig rätt, flyt i all ära, men jag hade nästan hoppats på att få... kämpa lite.

.

Var jag skulle stanna hade jag inte bestämt. På min födelsedag för ett par veckor sedan sa vågen 57,1kg. En total viktminskning på -6,7kg. Nästan 7kg. Det var mer än jag tänkt mig när jag började men det kändes okej. Dock kände jag att jag inte ville gå ner mer. Så sedan dess har jag i princip stått still. Tänkte att jag kunde hålla mig här ett tag, kanske över sommaren när det trots allt är bikinisäsong och allt.. Men sedan dess har det varit tråkigt. Att sträva efter ett resultat varje vecka var roligt. Att stå still är dödstrist. Och mitt i allt tycker jag att jag börjar känna mig svagare. Jag behöll styrkan hur bra som helst väldigt länge, men nu börjar det mest kännas påfrestande. Det är helt enkelt inte roligt längre och jag vet inte om jag ska fortsätta.

.

. 

Jag längtar efter att känna tryck i kroppen. Att få känna mig stark. 

.

Vi ska på bröllop om två veckor och min klänning sitter perfekt. På den kroppen jag bor i idag. Så tanken när jag ville bryta allt detta för ett tag sedan var att fortsätta fram till bröllopet. Nu vet jag inte. Samtidigt tror jag inte att jag kommer att explodera och svälla upp nämnvärt på två veckor även om jag tillåter mig äta lite mer. Äta något annat. Annat än denna jäkla fisk och gröna ärtor, kyckling och gröna bönor. Jag spyr på dem. Det enda jag faktiskt gillar är tonfisken, men den får mig att må illa efteråt. Fast jag vet å andra sidan inte vad jag vill äta istället för det är ingenting jag precis längtar efter..

.

.

Och magen mår ju bra. Den har aldrig varit såhär lugn och snäll som under denna diet. Men jag vet inte om jag trivs längre. Jag känner mig smal och jag gillar nog inte att vara smal.

.

Nej, jag tror jag måste äta lite kolhydrater. Inte ikväll och kanske inte imorgon, men snart. Tror jag. Jag ska sova på saken.

.

Det är då fan roligare att ha stora armar än rutor på magen.

.

,

,..har någon sådär jätteviktig sak att göra, men som är så himla dödstråkig att man lätt kan få för sig att till och med navelluddspill är viktigare. I det läget befinner jag mig nu. Jag har prov i skolan imorgon för att avsluta en kurs och jag har varken pluggat eller gjort klart och skickat in sista uppgiften. Ändå bara måste jag göra något annat. Något superviktigt. Som en bildboom över vad man kan göra över en påskhelg i Jämtland tillexempel.

.

Tyvärr glömde jag kameran första dagen, då vi var i en stuga i skogen, pimpelfiskade, eldade, lagade raggmunk, motorsågade och bar undan nedfallna träd. Det var synd. Men fler dagar följde och vi hann med både det ena och det andra, så hur som helst..

.

,

,..ett nytt kostschema. Inte särskilt upphetsande överhuvudtaget men förhoppningsvis det snällaste jag kan ge magen utan att helt enkelt enbart leva på luft.

.

Havregrynen är borta, likaså malton, riset och den glutenfria pastan. Ris ska väl förvisso vara snällt för magen men jag får inte ner det för tillfället. Så frukosten består av bovete, ägg, grapefrukt och vassle. Min smoothie med bladspenat, bär och vassle ligger kvar på fm, kyckling och potatis till lunch och middag, innan/efter träning vassle, aminosyror och riskakor och orkar jag på kvällen så tar jag casein med bär eller äggviteomelett, annars inget alls. As simple as that.

.

, 

,..se ut såhär? Eller framförallt, vara såhär?? 

.

Det var lördag igår och jag bestämde mig för att trots allt ha en fri dag ändå. Eller, en fri kväll snarare. Den här bilden är inte från igår, men så såg jag ut, om inte värre. Och nej, jag är inte gravid. Och nej, det var heller inte enbart för att jag åt mer och annat än jag brukar, det där en alltför vanligt återkommande åkomma jag lider av. Jag kunde vara med i något slags "förlora halva midjemåttet på åtta timmar"-reklam, för det är precis så det är. På morgonen är magen som vanligt igen.

.

Men jag är trött på det här nu så jag tänker faktiskt försöka göra något åt saken. Jag vet bara inte exakt vad. Jag tror att mina havregryn ryker helt under en period. Vad jag ska äta till frukost istället vet jag inte. Jag ska minska på vasslet och ta bort malton. Glutenfria produkter äter jag sällan men det ska jag inte göra alls. Jag börjar så och ser hur långt det räcker.

.

Maten under dagen igår blev som vanligt eller till och med mindre än vanligt. Körde ett bröstpass efter jobbet och satte 5*5 på 65kg i bänken utan passare, så nu får jag lov att känna mig trygg på den vikten också :) Så hann jag bara hem och byta om innan jag mötte en vän för en rask promenad på närmare 1,5 timme. Sen var jag hungrig som en varg och bakade ett snabbt bröd på ris-, bovete- och kokosmjöl med linfrö, solrosfrö och rivna morötter som jag åt med ett gäng goda pålägg.

.

 

,

,..det fanns lite styrka i kroppen även idag. Jag kände mig sjukt trött efter alltför mycket jobb i kombination med alltför lite sömn och ville inte ens träna, men jag ville inte åka hem heller för hemma får jag bara ångest över skoluppgifterna som ligger på hög och viskar elaka uppmaningar åt mig. Så jag åkte till andra gymmet. Och tog tillfället i akt att köra marklyft!

.

Över fyra månader sedan sist eftersom jag inte vågat belasta ryggen med både knäböj och mark. Jag har gått omkring och känt mig trygg i tron att styrkan sitter kvar i vilket fall, fram tills häromdagen då en vän sa att "i basövningarna tappar jag direkt om jag inte kör dem, tekniken liksom försvinner om den inte övas". Jag blev livrädd. Nog måste väl tekniken sitta i ryggraden? Eller smiter den faktiskt och då styrkan med den?

.

För mig var så inte fallet. Jag började ändå lugnt. Bestämde mig för 5*5 och började på 90kg. Det var buslätt. Andra 5an på 95kg och den kändes lika lätt, så jag höjde helt enkelt till 100kg och körde 2*5 men när även det kändes totalt överenskomligt fick den sista 5an bli på 105kg. Jag är nöjd. Och herregud vad jag älskar marklyft.

.

Passet fortsatte med tjocklek rygg och mage och avslutades med en tävling mot klockan i roddmaskinen. Jag ville dö. Men bara litegrann.

.

Imorgon är det lördag men jag vet inte hur mycket det kommer spela roll den här veckan. Jag har inte tappat knappt något alls i vikt så jag funderar på att hoppa över min "påfyllning". Samtidigt vet jag att jag skött kosten och tränat bra och lite är jag tacksam över att jag inte gått ner mer för jag vill inte tappa vare sig för snabbt eller för mycket. Jag vill inte ens bry mig om vågen, jag vill ju bara nånstans där jag trivs i mig själv även med mindre kläder. Jag ska fundera tills imorgon och under morgondagen. Jag jobbar till kl 13 och ska träna efter det så fram tills efter träningen blir det i vilket fall som vanligt så jag hinner nog bestämma mig. I vilket fall blir det inga mängder. Något litet jag kommer på att jag är sugen på kanske :)

.

,

,..en livskris. Och jag behöver hjälp. På riktigt alltså. Jag börjar bli gammal och jag vet inte vad jag ska bli när jag blir stor. Jag pluggar sånt jag inte ens förstår varför jag gör det men jag gör det för att känna att jag gör någonting alls och jag jobbar där jag trivs men väl inte tänkt bli kvar föralltid. Eller?

.

Och jag fyller mina dagar med sånt jag tycker om och sånt jag finner roligt och det jag tror är nödvändigt och lite av det jag tycker att jag borde eller måste. Men det är nog inte så jag kommer att fortsätta leva hela livet. Eller?

.

Och jag väntar på någonting jag vill ska ske men jag vet inte hur länge jag ska vänta och jag vet inte varför jag ska vänta för jag vill inte vänta men jag tar för givet att jag måste, för det måste jag. Eller?

.

Jag tror lite av det här kom för att vi inte genomförde husaffären. Jag hade liksom framtiden som i min hand, visste plötsligt vad som skulle ske och trodde mig veta när det skulle ske, men så blev det helt annorlunda. Det där huset var liksom på något sätt som nyckeln till så många andra saker.

.

Och så är jag lite deppig tror jag. Jag känner mig smal som en tarm och klen som en sill. Jag mår illa och får inte i mig det jag ska äta så jag tror mig tappa varenda muskel jag någonsin ägt och liksom ser i spegeln hur jag tynar bort mer för varje minut som går, trots att jag förmodligen inte tappat ett gram. 

.

Så ja, jag har en livskris. Hjälp mig gärna. Eller nåt.

,

,..funkar det väl som det ska. De flesta i alla fall. Vikten går nedåt och styrkan har gått uppåt. I böjen satte jag mina 5*5 på 85kg, något jag kände mig mycket nöjd med. Nu börjar min saknad efter marklyften dock bli alltför stor så jag funderar på att ge upp böjen för en period och dra lite mark istället. I bänken har jag gjort 3*3 på 70kg två veckor i rad men andra gången utan passare och lyfte därför även av stången själv. Den gången kändes det på sätt och vis mer på riktigt. Skulle jag inte klarat dem hade jag blivit mos, as a fact. Armar körde jag igår och höjde i nästan alla mina övningar men där känns inte vikten mest relevant, där måste jag se till att hitta rätt istället. Axlar och rygg har gått bra men jag kommer inte på någonting att skryta med.

.

Vågen stod på 60,7kg imorse, vilket ger en viktminskning på dryga 3kg under dessa 5 veckor. Det känns okej. Jag hade inte velat gå ner mer. Nästan hade jag önskat det gått saktare, för hur mycket detta än är ett i-landsproblem så tycker jag att det gått för lätt. Jag tycker inte jag ansträngt mig. Jag har inte gått hungrig och jag har inte lagt på någon cardio överhuvudtaget. Visserligen blir jag mer än välmotionerad på jobbet, men jag hade nog förväntat mig att liksom.. kanske.. få jobba lite mer för det. Men vi får väl se, det stannar kanske upp och då får jag ändra någonting.

.

Det som egentligen funkar sämst är lördagarna. Min tanke är att fylla på då och i veckorna kan jag fundera ut allt möjligt jag vill äta när helgen kommer, men när det sen väl blir lördag så är jag inte sugen på ett endaste dugg. Som idag. Jag mår mest illa. Har ätit min vanliga frukost, hoppat över mitt mellanmål och har inte det minsta lust med lunch. Jag vet inte vad jag ska äta. Inte ens min questbar som ligger och väntar på mig lockar, trots att jag väntat på att smaken skulle komma tillbaka i sortimentet i flera veckor. Jag ska äta sushi senare i eftermiddag. Och göra chokladpudding av caseinet jag just fått på posten. Kanske med ostkaka. Men inte ens det lockar särskilt mycket.

.

Nej, idag är jag faktiskt absolut sämst på det här. Jag skulle behöva lite hjälp. Bli matad typ. Eller också inte. Jag behöver kanske inte ens äta nåt särskilt. Jag svälter ju inte precis. Det jag skulle behöva däremot är att vila. Men det har jag inten som helst lust med. Jag tänkte träna rygg idag. Ja, det blir bra. Och då blir jag säkert hungrig också. Det här var precis vad jag behövde. Få föra ett totalt osammanhängande resonemang med mig själv. Toppen. 

.

,

, 

,..är obeskrivligt många och dem far åt höger och vänster, upp och ner, fram och tillbaka i ett enda virr varr. Jag är lycklig. Superlycklig. Och jag tycker det som väntar känns jätteroligt och fruktans spännande. Samtidigt är jag skitskraj. För mitt i denna process måste jag ta mig för projekt jag helst aldrig skulle vilja genomföra. Som att sälja mitt slott. Mitt hem. Mitt älskade älskade hem. Sälja som i aldrig någonsin mer få tillbaka. Och det känns skitjobbigt. Typ förjävligt.

.

Men vi har köpt ett hus, min man och jag. Eller ja, egentligen inte köpt det riktigt ännu, men snart. Och livet ska gå vidare. Byggas på något nytt. Vi ska skapa ett nytt hem, ett gemensamt hem. Och jag älskar huset. Vi älskar det båda två. Och jag älskar honom och tanken på att bo tillsammans med honom. Jag älskar allt det kommer att innebära. Förutom att sälja mitt slott. Det dödar mig inombords. Inte litegrann. Jättemycket. Men jag vet att det är oundvikligt.

.

Precis som mycket annat i livet, Vi kan inte både förändra och behålla. Vi måste våga släppa taget om vi ska kunna utvecklas, komma vidare, komma framåt. Vi kan inte både äta kakan och ha den kvar. Och jag är redo. Det är rätt, det vet jag. Det känner jag. Men det är ändå med en klump i bröstet som jag läser annonsen på hemnet, om Munkhagsgatan 98c. Ser bilderna som föreställer min lägenhet, mitt hem. Och så ett pris på det. Det som ju för mig är ovärdeligt. Ja, det är konstigt att se. Minst sagt konstigt. Men det måste ju ske. 

.

Nu ska jag dränka mina sorger i ett bröstpass på gymmet och göra mig odödlig i bänkpressen. Satte 3x3 på 70kg sist. Undrar vad jag ska hitta på idag.. 

.

 

,

,..som efter en stunds eftertanke kanske fick lika mycket negativa effekter som positiva. En vanlig tjejkropp. Ett försök att visa att en kropp som dallrar lite här och hänger lite där är normal. Men bara genom valet av ord så har idéen tappat hela syftet.

.

Att placera personer, beteenden och personligheter i fack är någonting vi människor är alltför bra på redan. Det vi är vana och bekväma i, det är normalt och vanligt. Men vi glömmer resten, som måste bli dess motsats. Vanlig. Motsatsen skulle bli ovanlig. Och det som inte är normalt, blir ju oundvikligt onormalt, avvikande.  

.

Tjejen som startade det hela menar att hon tröttnat på alla bilder som visar hur en kvinna "ska se ut" och gör alltså uppror genom att offentliggöra en video på sin egen kropp som hon förmodligen inte tycker passar in i ramen. Men med definitionen att det hon har är en vanlig kropp. Med sig på vägen får hon över 10 000 "likes" och massor med tjejer som gör samma sak. Jag tittade på en enda av alla dessa filmer och den tjejen var slapp i kroppen och en anaing överviktig. Hon förklarade det hela med att "så här ser kroppen ut när man har fött två barn". Är inte detta riktlinjer? Ger inte detta också förmaningar om hur en kvinna ska se ut? 

.

I kommentarfältet under hennes video hade någon skrivit att "vad härligt med ett sunt och hälsosamt ideal!". Men kom igen? När blev det sunt att behålla gravidkilon? Och när blev en övervikt hälsosam? Såvida inte sjukdom eller medicinering finns med i bilden och påverkar läget så beror en övervikt enbart på en obalans i kroppen, där vi tillför den mer energi än vi gör av med. Är energiobalans år 2014s definition av hälsosamt? 

.

Nej, i mina ögon förlorade initiativet sitt syfte. Jag tror absolut inte att fler avklädda videos på nätet ger ett mindre tryck på kvinnor att följa ett ideal. Med orden "såhär ser jag ut och det är för att jag vill se ut så" så hade jag kanske köpt det. Eller ännu hellre, "såhär ser jag ut och jag gnäller ofta om det, men jag orkar inte göra någonting åt saken". Såna träffar jag många, så det är väl den definition jag skulle kunna gå med på att kalla vanlig(ast).

 

,

,..-2kg på vågen och +20kg i knäböjen. Typ. 

.

Senaste veckan har varit rätt så klockren på de flesta plan. Jag har jobbat ytterst lite, vilket gjort att jag hunnit massor med annat. Jag har betat av ytterligare poäng på plats i skolan och skrivit massor av uppgifter på hemmaplan. Och träningen, ja den har både varit rolig och gått framåt. 

.

Jag gjorde mig ett nytt upplägg som jag började med i onsdags och började det med att sätta mina 5*5 på 65kg i bänken. Och det var med en fin extra sjätte reps i sista setet för att kunna säkerställa att jag ska vidare ännu lite till. Äntligen! 

Mitt axelpass körde jag ensam, men det var lite nyttigt för jag fick ge mig tusan på att få upp hantlarna själv och det fick jag. Jag fixade samma repsantal i pressarna trots en höjning på 2,5kg. Kändes bra.

.

Och så igår var det dags för ben och jag hade bestämt mig för att känna på de där magiska tresiffriga. För mig var det en dag jag aldrig räknat med skulle komma med tanke på hur kroppen har mått. Men det har gått bättre och bättre och igår blev dagen jag fick knäböja 100kg. Det var kul.

.

Jag hade varit ledig hela dagen och förutom en morgonpromenad hade jag inte gjort annat än pluggat så jag var lagom opepp och allmänt mos i skallen och vid såna tillfällen finns inget annat att göra än att ta till den kanske bästa pwo:n av dem alla. Jag har tur som hittat en karl som går med på mina påhitt..

.

  

,

,..gick inte helt som jag önskat. Dagen efter jag skrev senaste inlägget blev jag sjuk. Jag blir ju ALDRIG sjuk! Nu låg jag där utslagen med halsen så svullen att jag knappt kunde svälja. Vilan var inte ett val utan ett faktum.

.

Infektionen i halsen skrämde min mamma bort redan första dygnet med sina dunderkurer men kvar blev en ordentlig förkylning med envis hosta och hela huvudet fullt av snor (borde stannat hos mamma..). Flera dagar helt utan träning och aptit på noll. Jag gjorde mitt bästa för att få i mig det jag skulle men underskottet blev ändå större än planerat eftersom innan- och efter träningsshakesen också uteblev. Å andra sidan gjorde jag inte av med särskilt mycket energi när det mest ansträngande jag gjorde var att plugga medicin och sjukdomslära.. Skrattretande ämnesval.

.

Igår var det lördag och min första tänkta fria dag. Dock var jag inte sugen på något speciellt och jag kände heller inget vidare behov av påfyllning. Men för att ändå ge kroppen och psyket ett avtramp från strukturen så bestämde jag mig för att äta annat än det vanliga tills kvällsmat. Då hade jag dessutom varit på gymmet och kört ett benpass som trots att det höll samma tempo som en sengångare kändes rätt bra. Knäböjen går framåt och jag börjar nästan känna att det kan bli nåt bra av det. 5*5 är nu uppe i 75kg och det var med en fortfarande långt ifrån helt kry gårdagsform. Jag gillart.

.

Och det slutgiltiga resultatet av mitt "cheatingmeal" blev kalkonpastrami (går inte att äta för ofta, men väntar man ett tag mellan gångerna är det såååå gott!), keso (äter inga mejeriprodukter i veckorna annat än vasslet), risbröd (nånting jag gör snabbt och enkelt i en kastrull på typ rismjöl, äggvita och vad jag känner för att ha i), avokado, jordgubbar (fanns på Ica, nu?! :D), valnötter & paranötter (helt klart mina favoriter) och sist men inte minst, till kvällsgodis, bananchips (åt jag när jag var liten sen glömt dem helt, men fasen, det är ju asgott!). Och ja, det var det. Mätt, nöjd och framförallt, belåten. Nu ser jag fram emot en ny vecka.

.