lisahlisah.blogg.se

Allting om ingenting, i huvudet på mina jag

Så kom den till sist,..

Kategori: Allmänt

,
,..dagen då jag fick en diagnos. 
.
Klart jag väntat, nästan längtat. Såklart undrat över orsaken till varför jag haft så ont och vad som varit fel. Så dagens besök på en privatklinik här för att göra en magnetröntgen kändes om än lite nervöst så nödvändigt. Och domen kom snabbt, jag tror inte vi fick vänta mer än max en kvart. 
.
Det är ett diskbråck. Och jag blev väl inte förvånad, men jag blev riktigt ledsen. Ännu mer ledsen av deras beskrivning av hur resten av diskarna och kotorna såg ut. Dem förklarade det som att allt har en livstid, som en del spenderar snabbare än andra och att jag tydligen snabbat på min process för att slita ut dem. Det kan jag köpa, men jag kan inte köpa det läkaren här ville påstå, att det härifrån bara kan gå åt ett håll, ett sämre.
.
.
I bilen tillbaka till lägenheten fick jag allting förklarat för mig och jag varvade mina tysta "yes" med nickanden och "mm". Kompletterade det hela med ett leende för att försöka dölja tårarna som ville ut. Jag kan inte förklara varför jag blev så ledsen, kanske var det inte enbart sorg, kanske var den blandad med en lättnad över att faktiskt få ett svar på min smärta. Det känns mer "accepterat" att ha ett namn på smärtan än att bara ha ont. 
.
Jag lät mig i alla fall vara ledsen för en stund, men sen var jag tvungen att ta mig samman. Mitt bästa sätt för det är att springa, så jag gav mig ut och sprang. Drygt en timme senare kom jag tillbaka och var en aning mer sansad. Jag hittade dessutom ett utegym så 40 chins, 100 dips och 100 armhävningar fick komplettera min löptur, tillsammans med en stunds yoga i på vardagsrumsmattan. Sen en lång dusch, som var varm fram tills dess att varmvattnet tog slut. Därefter mådde jag en aning bättre.
.
Sen har vi varit och storhandlat ("storhandlat" som i köpte så mycket vi kunde bära med oss hem) och ätit kvällsmat. Och så har jag fått prata med min man på Skype. Se honom kunde jag inte, men att bara få hans röst gjorde mycket.. <3 Så, jag ska inte bryta ihop, inte mer än stundvis i alla fall. Sover på saken och tar nya tag imorgon. Bli bra är fortfarande planen jag står fast vid.
.

Kommentarer

  • Agnetha Spångberg säger:

    men snälla fina Lisa, vad läser jag,... jag förstår visst att du blev jätte ledsen o ville gråta, gråta är medicin för själen, jag lovar,... så släpp ut dropparna!!
    Från din diagnos, så får du fortsätta utifrån det, försöka hitta små lösningar .. som kan hjälpa dig och göra dig stark, och givetvis och självklart, kan få rätt hjälp, för att lindra din smärta och förhoppningsvis få dig att bli bättre!!!
    Jag tänker mycket på Dig,.. Du vet att jag tycker Du är en underbar kvinna, med såååå fina energier och framför allt ditt sätt!!!
    Love
    Din vän Agnetha

    2013-11-15 | 08:32:32
  • Sofia säger:

    Kramar från Linköping!!

    2013-11-15 | 19:09:50
  • Cajza säger:

    Stor kram min älskade syster! <3

    2013-11-17 | 23:05:44

Kommentera inlägget här: