Som väntat,..
Kategori: Allmänt
,
,..fick jag min predikan igår. Först gick vi igenom röntgenplåtarna och jag fick med egna ögon se disken som adressändrat och det som verkar vara en stor bidragande faktor till att den gjort det, den alldeles för raka positionen av min ryggrad.
.
Sedan malde dem på. Om does and dont's, positioner, felställningar, belastningar, arbetsställningar och såklart, om träningen.
.
"Have you heard about squats? And there is something called deadlifts. Thats forbidden!" sa han efterföljt av ett skratt, som skulle påvisa att men det förstår ju vem som helst. Ungefär då slutade jag prata för dagen.
.
Jag fick mina behandlingar i sin vanliga ordning. Värme, magnetterapi, TENS, laser och ultraljus. Precis som dagarna innan, trots att han efter röntgen sa att det var "så bra med en diagnos, nu kan vi rikta behandlingarna till just den punkten"
.
.
Och efter behandlingarna skulle vi justera mitt rörelsemönster. Dem visade stretchövningar och hållningsövningar, påpekade att jag skulle undvika extensioner av ryggen trots att jag förklarade att det är där jag är som mest smärtfri. Nej, istället ska jag kontrahera och stretcha ryggen, eftersom det skulle lätta på trycket mot disken och det stod dem fast vid, trots att jag sa att sådana positioner snarare förvärrar smärtan. Då¨gav jag upp att diskutera. Slutligen visade dem positionen jag skulle hålla ryggen i när jag ska böja mig till golvet eller sätta mig som i en knäböj eller ett marklyft. Som ett sista försök sa jag att "håller du den positionen med 100kg på ryggen så har du inte mycket till rygg kvar sen" varpå jag fick ett nytt nedlåtande skratt tillsammans med orden "fast 100kg kommer du aldrig kunna ha". Där slutade jag även att lyssna.
.
Nu låter jag bara väldigt negativ och så är egentligen inte fallet. Men igår var jag otroligt trött och orkade inte ta till mig sådant jag överhuvudtaget inte höll med om. Vi var inte överens och det kände dem lika väl som jag. Så idag har jag bestämt mig för att inte gå dit. Istället ska jag ut och springa så fort frukosten lagt sig. Något jag heller absolut inte "får" göra. "Treadmills in gym is much better"
.
Det är jag som känner min kropp. Vet vad som fungerar och inte, känner vad som gör ont och vad som känns okej, upplever vad som förbättrar och även det som förvärrar. Att ligga på mage på britsen i en halvtimme fungerar exempelvis inte. Att sedan ligga på sidan gör det hela ännu värre. Att irritera sig på att inte bli förstådd ger enbart negativ energi. Att få ha förmiddagen alldeles fri och göra vad jag vill, kommer att fylla mig med positivitet. Så nu ska jag ge mig ut och springa tills benen inte kan springa längre. Göra chins på utegymmet tills överkroppen inte längre kan lyfta mig. Öva yogapositioner tills jag känner mig alldeles rörlig. Så får det, tillsammans med kinesiotejpen jag fått tejpad över ryggen räcka som terapi för idag.
