Inte varje dag,..
Kategori: Allmänt
.
,..får man ett mirakel i famnen <3
.
.
Men det lyckan hade jag idag :) Jag och P-E har spenderat dagen i grannstaden Norrköping hos Elin och Oscar som för bara 3 veckor sedan fick sin Amelia, och idag fick vi träffa henne för första gången. Hon var så superjätteliten och när hon låg i min famn satt jag alldeles blixtstilla. Efter en stund öppnade ögonen och tittade på mig och nu är jag fast. Jag älskar henne och det ska jag göra hela livet! Jag ska bli världens bästa Lisah åt henne och lära henne allt jag kan :D
.
Kvällen har vi spenderat på gymmet. Började med bänk och trots att jag är alldeles slut i precis alla muskler jag äger så gick det bra. Tekniken sätter sig och känns allt mer naturlig. Efter bänken körde vi armar och av nån oförklarlig anledning hade jag gått med på att låta P-E stå för upplägget. Redan innan vi började hade jag ångrat mig, jag hade ingen som helst lust och i såna lägen brukar jag reagera med att bli arg. Då hade jag två alternativ. Bli arg på honom, vilket inte hade gjort någonting bättre alls. Bli arg på mig själv, vilket hade varit ungefär lika ofördelaktigt. Så, klokheten (ja, ni läste rätt) inom mig (jag har en, jag lovar), valde ett tredje alternativ. Att inte bli arg alls. (Halleluja!)
.
Hans påhitt var en massa superset och först ut var biceps. Redan i det första insåg jag att helsike, det här är tungt. Så jag gav mig själv en mördarblick i spegeln och bet ihop.
I det andra setet insåg jag att det här är tungt! Då gav jag honom en mördarblick, men fortsatte. Sen orkade jag inte titta någonstans alls, så jag blundade istället. Kämpade. Hörde hans röst, "5 sekunder kvar", hade lust att be honom hålla käften, lyfte vikterna på nytt. Det är sällan jag är så tyst under ett pass. Men det gick bra, det blev effektivt och det gick snabbt. Han skulle ha en eloge, han fick ett "du är inte frisk". Men jag var snäll. För övrigt. Hela passet! Så jag skulle egentligen ha eloge jag med. ...eller? :)
.
